"Media påverkar psykisk hälsa"
Christian Linde skriver om hur han drabbades av en psykos mitt under USA:s invasion av Irak, om hur nyhetsrapporteringen kan förstärka symptomen och om sin egen mediestrategi.
För några år sedan genomlevde jag en psykos. Det var när USA invaderade Irak. Media rapporterade direkt från Bagdad om kriget, om självmordsbombare, och om hur Saddam Hussein infångades och avrättades.
Det fick mig att minnas Gulfkriget i början av 90-talet. Även då kunde man följa kriget direkt på till exempel CNN. Och även då mådde jag dåligt av det jag läste, såg och hörde.
En psykos innebär att man förlorar verklighetskontakten. Man går in i en drömvärld där andra spelregler gäller än i den vanliga, nyktra verkligheten. Man kan inbilla sig saker och tycka sig se sådant som inte finns. Ofta blir man paranoid.
För mig började psykosen som en lyckodröm, men den förvandlades till en mardröm. För en människa i psykos riskerar nyhetsrapporteringen att förstärka symptomen.
När man börjar bli sjuk är det vanligt att isolera sig och dra sig undan från släkt och vänner. Då kan tidningar, radio eller tv bli ens enda kontakt med omvärlden. För vissa kan det bli extra viktigt att hänga med i nyheterna när det inre börjar svaja. Om det som når en via media är sjukt – ja, då blir man ju inte friskare av det.
I min egen psykos fick jag för mig att kriget i Mellanöstern var Tredje världskriget. Jag tyckte mig se världens undergång, ett allas krig mot alla. Men så illa var det ju inte. Min hjärna överdrev och spelade mig ett spratt. Jag fick hjälp av psykiatrin och i dag är jag frisk.
Mina upplevelser har fått mig att fundera en hel del. Vilken roll spelade media i min psykos? Vem bestämmer vad som ska visas på tv, allas vårt fönster ut mot världen? Och hur tänker de som gör kvällstidningarnas rubriker och löpsedlar? Vilka etiska riktlinjer finns på redaktionerna?
För mig har det blivit nödvändigt att försöka se allt i relation till psykisk hälsa. Även media. Egentligen är det en fråga som rör alla, inte bara oss som är psykiskt sårbara. Det kan vara värt att fundera över, och ifrågasätta, mycket av det media förmedlar. Ett exempel är alla kriminalserier och skräckfilmer som visas på tv och som alltid tycks vara populära. Varför njuter vi av att se tv-serier som handlar om mord?
Vilka sidor inom oss är det vi ger näring åt? Vem som helst kan må dåligt av starka bilder, vare sig det rör sig om ett fiktivt mord eller ett verkligt krig. Ibland konsumeras även fasansfulla saker i verkligheten som om de vore fiktion. Det kan handla om allt från Saddam Husseins avrättning till frosseri i detaljer vid mord och våldsbrott. Kommer då media att ändra sig? Troligtvis inte. Ända sedan journalistikens barndom har medier intresserat sig för våld och elände.
En lösning för mig har därför blivit att ta tag i problemet själv. Jag har fått skapa en medveten mediestrategi för psykiskt välmående, som bland annat går ut på att ransonera mitt medieintag. Det är inte nödvändigt att se varenda nyhetssändning. Om det blir obehagligt försöker jag titta bort eller trycka på knappen och stänga av. Jag behöver inte hänga med i allt. Det viktigaste för mig är att fortsätta hålla mig psykiskt frisk.