Efter
beskedet om nedläggning av Mellanvårdsteamet inom SU har en debatt pågått om
följderna av de olika nedskärningar som för närvarande genomförs inom
psykiatrin. När verksamhetschefen för Sahlgrenskas psykiatri hävdar att lika
god vård trots det kan erbjudas, och ett antal socialdemokratiska sjukvårdspolitiker
nu senast påstår att ”vi bygger ut psykiatrin”, blir det för oss inom NSPHiG
(Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa i Göteborg) svårt att få ihop detta
orwellska nyspråk.

Mellan
2004 och 2009 ökade anslaget med totalt 86 mkr beräknat i 2010 års
kostnadsnivå. (Det är tveksamt om en normal anslagsförstärkning, utöver ren
inflationsuppräkning, kan kallas för ”extra” pengar, så som politikerna gör.)
Under det senaste året har emellertid 56 mkr dragits tillbaka, efterlämnande en
total ökning med endast 30 mkr. Samtliga psykiatriska kliniker har fått sänkta
anslag det senaste året och fyra av sex redan sedan 2008. Ett ytterligare
sparbeting är dessutom aviserat för nästkommande år. Att kalla en sådan
utveckling för en ”utbyggnad” framstår som en skönmålning.

Eventuellt
har politikernas påstående sin förklaring i att de räknar in primärvården i
psykiatrin. En för några år sedan påbörjad satsning på psykologisk och
”beteendevetenskaplig” kompetens inom primärvården skulle möjligen kunna
motivera ett sådant räknesätt. Det nya vårdvalet har emellertid medfört att
vårdcentralerna, av besparingsskäl, har börjat skära ned just sådana tjänster.
Därutöver finns det totalt endast 1,75 psykiatrikertjänster inom primärvården i
Göteborg, och i dagsläget saknar den därför både de resurser och den kompetens
som krävs för att tillgodose behoven hos de patienter som överförs från
specialistpsykiatrin. Primärvården kan med andra ord inte ersätta
resursbortfallet inom psykiatrin.

Det
finns i sammanhanget också skäl att påminna om att denna överföring av
psykiatripatienter mellan olika behandlingsenheter strider mot modern kunskap
om god vård. En grundbult i psykiatrisk vård är kontinuitet.
Behandlingsresultatet är i hög grad beroende av att patient och behandlare får
möjlighet att bygga upp en långsiktig, förtroendefull relation. Om ett
förbättrat tillstånd hos patienten innebär att hon överförs till primärvården,
bryts hennes upparbetade behandlingsrelationer och hon tvingas i princip börja
om från början. En nyvunnen hälsa riskerar därmed att gå förlorad.

Fotnot: NSPHiG står för
Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa och är en samarbetsorganisation bestående
av 16 patient-, brukare, och närståendeorganisationer som tillsammans arbetar
för ökat inflytande i kommun och region.