Det handlar om allt det som skulle hållas hemligt, det som visar hur bland annat svenska ministrar ljuger öppet för oss alla, om hur de valt att informellt delta i USA:s krig mot terrorism genom att bedriva ett samordnat spionage tillsammans med USA i Sverige.

Hemligt för svenska folket var den svenska regeringens krav. Riksdagen och svenska folket skulle inget få veta. Spioneri mot medborgarna var visst inte så poppis just när FRA-debatten pågick som värst, resonerade våra statliga företrädare.

Istället valde exempelvis Beatrice Ask att ljuga och säga att regeringen inte känt till någonting alls om det inträffade. Operation mörkläggning – som hade fungerat vilken gång som helst på den tiden då Wikileaks inte fanns.

Det handlar alltså inte om att Sverige samarbetar med andra stater i att utbyta information om terroristmisstänkta. Det har Sverige gjort sedan länge. Det hemliga spioneriet i Sverige går utöver detta, och är tydligen så känsligt att vi vanliga dödliga inte skulle få veta något om det.

Om inte Wikileaks hade funnits så klart. Den där eländiga nageln i ögat på myndigheter och företag som har saker att dölja. Vi har det senaste halvåret matats med fantastiskt blottläggande rapporter om Afghanistan, Irak, FN och internationell diplomati. Dokument och information som ingen grävande journalist varit i närheten att plocka fram.

Men nu får det vara nog. Internet – men med förnuft! Det är flera regeringars nya linje gentemot Wikileaks. I klartext: döda Wikileaks. Men för att döda Wikileaks måste de också ta död på hela internets grundläggande funktion – att inga stater, myndigheter eller företag ska kunna kontrollera det digitala informationsflödet.

USA:s regering har gått allt längre för att stänga misshagliga webbsidor. Just att Wikileaks jagades bort från servrarna i USA, och att Wikileaks.org släcktes ner i helgen berodde på att senator Joseph Lieberman (ordförande i representanthusets ”Homeland Security Commitee”) kontaktade Amazon om att Wikileaks skulle släckas ner.

Censuren på internet har alltså tagit nya steg framåt. Framför allt USA har bestämt sig för att gå till frontalangrepp mot det fria internet. Det handlar om två saker: 1. Att göra allt för att stödja kommersiella storföretag. 2. Att stävja de delar av internet som utmanar USA:s politiska agenda, såsom Wikileaks.

USA och andra stater som vill bekämpa internet använder två sätt för att attackera det fria internet. Det ena sättet är att blockera sajter, så att användarna i landet inte kan nå dem. Det är en klassisk kinesisk metod som nu blir alltmer populär, bland annat inom EU cirkulerar listor på kriminella webbsajter som internetoperatörerna ska blockera.

Den nya metoden som USA använder är att helt enkelt beslagta domännamn, precis som man kan beslagta fysiska brottsredskap. För två veckor sedan beslagtogs av amerikanska myndigheter 82 domännamn, på uppdrag av företag som ansåg att internet minskade deras kommersiella framgångar, bland annat webbsajter som sålde kläder och webbsajter med torrentfiler för fildelning av programvara, musik och film.

I den amerikanska senaten godkändes nyligen en lag med namnet Coica (Combating online infringements and counterfeits act) som ger myndigheterna rätt att besluta att vissa domännamn ska beslagtas och att webbsajter ska blockeras på olika sätt – dels att blockera åtkomsten till domänen fullständigt, men också att hindra möjligheten att betala eller ge ekonomiskt stöd till webbsajten.

Det är också bakgrunden till att betaltjänsten Paypal i helgen stoppade all möjlighet att donera pengar till Wikileaks.

Det är helt enkelt den så kallade fria världens egen fatwa mot Wikileaks som vi nu ser. USA, Frankrike och flera andra stater gillar inte att en gnutta av sanningen kan få komma fram i dagsljuset ibland.

Men det är samtidigt ett krig mot internet som sådant som vi ser. En slags marknadsanpassning av internet. De sidor som ska tillåtas är de som gynnar den vanliga kommersiella livsstilen. Det intressanta är att det är i princip samma inställning som exempelvis kinesiska ledare har till internet – gärna datornätverk, så länge inte informationen får vara fri och okontrollerad.

Som tur är har kriget mot internet också sina motståndare. Just nu har den schweiziska toppdomänen för internet erbjudit en fristad för Wikileaks webbsajt. Frågan är dock hur internet ser ut om fem år, om staternas kamp mot misshaglig information fortgår.

Sverige borde inte huka under den strid som nu pågår och krypa för USA:s strid mot internet, landet där politiska högdjur till och med vill klassa Wikileaks avslöjanden som ”terrorism”. Sverige borde istället erbjuda Wikileaks fristad och svenskt utgivningsbevis. Det fria internet behöver så många vänner det kan få, när supermakter som USA och Kina försöker stävja det.