Det är ”av största vikt” att Hosni Mubarak stannar kvar som Egyptisk diktator och styr utvecklingen i landet ytterligare en tid, säger nu USA:s sändebud till Egypten, Frank Wisner. Även i Sverige påpekade statsminister Reinfeldt tidigt under protesterna att Egypten varit en viktig partner ”för att få stabilitet” i Mellanöstern. Något stöd till demonstranternas krav att diktatorn skulle avgå skymtades inte. Det är inte precis som när Östeuropa befriades från diktaturerna för 20 år sedan. Nej, när massorna på Befrielsetorget i Kairo kräver att diktatorn avgår lägger västländernas ledare pannorna i djupa veck och säger att det hela är problematiskt.

Vi ska inte hävda att dessa personer och regeringar inte vill ha demokrati, men däremot är det uppenbart att ”stabilitet” är något som för många västerländska regeringar är så mycket viktigare, väger så mycket tyngre.

I det ljuset är det också intressant att se hur lite av den annars så sekretessbelagda vapenexportfrågan kommit i ljuset apropå Nordafrika. Svensk ammunition kan ha använts när regimen skjutit ihjäl demonstranter i Egypten, påpekar till exempel Amnesty. Något som är en beklämmande och tydlig bild av hur den svenska vapenexporten fungerar. Officiellt säger regelverket att vi inte exporterar vapen till länder som bryter mot mänskliga rättigheter eller där det pågår interna oroligheter. Men för dessa riktlinjer kan svenska myndigheter göra undantag.

Många undantag blir det. Sedan 1980 har Sverige exporterat vapen och liknande utrustning för 335 miljoner till Egypten och Tunisien. I höstas offentliggjordes en affär där Saab tillåts sälja svenska vapen för 4,5 miljarder till Saudiarabien. The show must go on, tycks man resonera. Diktaturer eller ej, svenska vapen ska säljas, all over the world.

Sverige har fortsatt med vapenexport till de nordafrikanska staterna på senare år, bland annat alltså ammunition, och statsminister Reinfeldt säger nu som kommentar till att svensk ammunition kan ha dödat demonstranter i Egypten att allt är i sin ordning, eftersom vapenexporten följer regelverket.

Även de amerikanska företagen har sannolikt följt regelverket när man utrustat den egyptiska polisen med en stor mängd vapen och tårgasgranater som nu används mot demonstranterna.

Men att stabilitet och regelverk på detta sätt upphöjs till den främsta normen är just vad som visar på de antidemokratiska tendenser som även finns här, hur Sverige och USA sätter sina egna intressen framför vanliga nordafrikaners och arabers rätt till att få leva i ett demokratiskt land.

Den israeliska synen på arabvärlden har helt säkert haft inflytande på åtminstone USA:s hållning. Under de upproren i Nordafrika har Israel uttryckt sig mycket negativt och avvaktande.

Demokrati i arabiska och nordafrikanska länder anser den israeliska regeringen ”hotar Israels säkerhet” eftersom ”Israelkritiska partier” i så fall kan ”vinna ett demokratiskt val”. Det var vad Israels vice premiärminister Silvan Shalom uttryckte redan när upproret i Tunisien mot diktatorn Ben Ali pågick. Och nu när Mubarak är på fallrepet är Israels regering ännu mer orolig.

Att Obama-regimen nu betonar ”stabiliteten” i Egypten, och inte demokratin, är förmodligen helt i linje med USA:s utrikespolitik, sedan flera decennier tillbaka. Frågan är om den hållningen även är det som ska vara Sveriges hållning.