Inledare


Linus Brohult
Fria Tidningen

Flyktingarna på det gröna offeraltaret

Så var det dags igen. Miljöpartiet och regeringen har nått en ny uppgörelse. Ännu en gång pratas det om att man ska minska det sverigedemokratiska inflytandet. Som om det var en risk som fanns på riktigt – att SD skulle gå ihop med Vänstern, Miljöpartiet och Socialdemokraterna i flyktingfrågan. Om regeringen ska fällas i riksdagen måste ju alla dessa partier enas mot den.

Talet om Sverigedemokraterna känns bara som snömos, eller en dålig bortförklaring. Ännu mer snömos hittar man dessvärre om man ger sig i kast med att läsa själva överenskommelsen mellan mp och regeringen. Det pratas om ”human asylpolitik” och ”hänsyn till barns bästa”. Men när man tittar lite närmare inser man att allt ska vara i stort sett som i dag.

Det är som om Miljöpartiet plötsligt ogilitigförklarat all sin tidigare kritik mot hur EU-länderna och Sverige beter sig mot flyktingar. För här står det plötsligt i en överenskommelse svart på vitt att Sverige ska bli mer effektivt i att avvisa flyktingar – som om inte våra avvisningar till krigszoner i Afghanistan och Irak vore tillräckligt nitiskt effektiva redan nu.

Man kan i överenskommelsen också häpna över att Miljöpartiet och regeringen nu är överens om att Sverige ska satsa vidare på EU:s alltmer repessiva asylprojekt, med det av Amnesty och flyktingorganisationerna kritiserade “Stockholmsprogrammet” som bas. EU:s projekt Stockholmsprogrammet har gått ut på att hitta effektiva sätt att avvisa och stänga ute flyktingar, bland annat genom en europeisk paramilitär poliskår (Frontex) – som i strid med asylrätten hindrar flyktingar från att söka asyl genom att exempelvis i Medelhavet mota bort dem – och en utökad elektronisk övervakning av flyktingar.

Med vad som nu händer i Libyen i åtanke kan nämnas att just detta EU-organ så sent som 2008 organiserade ett samarbete mellan Libyen, Malta och Italien för att hindra nordafrikanska flyktingar att ta sig till EU. Det är denna EU-politik på flyktingområdet som Sverige vill bli bättre på att ansluta sig till, enligt vad som skrivs i överenskommelsen mellan MP och regeringen.

Visst, i ärlighetens namn ska man också nämna några saker som verkar bra i överenskommelsen. Det skrivs om att rätten till sjukvård ska utökas för ”vissa grupper” av flyktingar i Sverige (vad nu det betyder) och att barn som befinner sig här utan uppehållstillstånd ska få rätt att gå i skola (borde givetvis vara självklart). Nu råkar dessa ämnen redan vara föremål för förslag från regeringens utredningar, som man hänvisar till. Det är alltså egentligen ingenting som Miljöpartiet har bidragit med.

Det intressantaste är istället allt annat, inte minst det som saknas, det som i praktiken innebär att flyktingpolitiken ska fortsätta bedrivas som den nu görs. Flyktingar ska fortsätta hållas borta från EU genom speciella polisstyrkor och visumkrav, som ska göra det omöjligt för dem att fly. Och kommer de hit så ska vi som sagt enligt överenskommelsen ha ännu mer effektiva avvisningar. Inte heller någon mer generös flyktingbedömning kan överenskommelsen gå i god för, bara att man ska utreda om den restriktiva tolkningen av lagens tal om ”särskilt ömmande skäl” kanske har blivit lite för hård. Men det vet tydligen inte Miljöpartiet och regeringen ännu om den blivit. De ska tänka på saken ett tag först, eller låta en utredare fundera.

Det tydligaste är dock att EU:s asylpolitik är det som gäller nu för Sverige, med allt vad det innebär i form av mer stängda gränser.

För att göra upp med regeringen har Miljöpartiet alltså bestämt sig för att offra sina ideologiska ambitioner på ännu ett område. För ett tag sedan var det fredstänkandet man kastade bort, genom att stödja fortsatt svensk militär strid i Afghanistan. Nu har flyktingarna blivit nästa offer på det gröna offeraltaret.

Det pratas om att uppgörelsen är en metod för att Sverigedemokrater inte ska få inflytande, men är det inte snarare detta sverigedemokratiska inflytande som man bekräftar, genom att de gröna nu ska stödja ett konserverande av dagens flyktingpolitik i stället för att stå för en mer mänsklig politik?

Fakta: 

Linus tycker att det är lite tragikomiskt att Djurrättsalliansen nu åtalas för att man filmade döende och svårt plågade grisar på gården hos f.d. ordföranden i Swedish Meats. Bonden begär också en miljon i skadestånd för att sanningen om grisköttet spreds av djurrättsaktivisterna. Grisbonden själv har däremot inte åtalats, eftersom åklagaren inte ansåg att brott kunde styrkas. Grymt, skulle man kunna säga om den saken.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu