I vårt arbete har vi sett hur klimatförändringarna redan drabbar många fattiga länder i världen. Vi har mött småbönder som lider brist på mat och dricksvatten på grund av torka och smältande glaciärer i Bolivia och vi har träffat lantbrukare som saknar både jord och ett hem efter svåra översvämningar på Sri Lanka.

Nu närmar vi oss klimattoppmötet i Cancún i Mexiko och vi har stora förhoppningar om Sveriges agerande i förhandlingarna. Med de effekter vi ser av klimatförändringarna är EU-ländernas frivilliga åtaganden om utsläppsminskningar på 20 procent till år 2020 skamligt låga. Med så låga ambitioner blir det svårare att motivera tillväxtländer som Kina, Brasilien, Sydafrika och Indien att också minska sina utsläpp.

Det är därför positivt att de svenska partierna visar på en högre ambitionsnivå för Sveriges och EU:s åtaganden. I vår enkät med samtliga riksdagspartier inför valet säger sig alla utom Kristdemokraterna stödja målet att minska utsläppen med 40 procent fram till 2020. Sämre är att Sverige accepterar användningen av olika kryphål i beräkningen av utsläppen. Om de rika länderna med nuvarande låga ambitionsnivåer använder kryphålen fullt ut kan de i praktiken öka sina faktiska utsläpp fram till 2020. Vår bedömning är att de totala utsläppen i Sverige åtminstone behöver halveras fram till 2020, rakt av och utan kohandel eller kryphål, med sikte på att Sverige är fossilfritt senast år 2040.

Inför klimatmötet i Cancún återstår mycket att bevisa för den svenska regeringen. Det duger till exempel inte att använda befintliga biståndsmedel till klimatinsatser. Med en miljard människor som tvingas leva i hunger behövs fattigdomsbekämpning parallellt med långsiktiga klimatsatsningar. Inför Köpenhamnsmötet räknade Världsbanken ut att det kommer att behövas 400 miljarder dollar per år för att utvecklingsländerna ska kunna motverka och hantera klimatförändringarna. EU:s förslag om 100 miljarder dollar årligen från år 2020 är helt otillräckligt. Ett globalt bindande klimatavtal kan bara nås genom att rika länder tar ansvar för sin klimatskuld.

Även den svenska opinionen visar på en högre ambitionsnivå. GlobalRättvisa.nu har fått uppemot 7 000 underskrifter till vår namninsamling. I den kräver vi ett bindande globalt avtal om utsläppsminskningar samt internationella skatter på växthusgaser och valutahandel. Inkomsterna skulle användas för att hantera naturkatastrofer och stödja klimatvänliga och hållbara samhällen i utvecklingsländer.

Politikerenkäten och namninsamlingen på www.globalrattvisa.nu visar att det både hos riksdagspartierna och svenska folket finns stöd för en mer kraftfull och rättvis klimatpolitik. Regeringen har många i ryggen för en mer ambitiös position, baserad på globala rättviseprinciper, under förhandlingarna i Cancún.

Nu undrar vi:

• Vilka positioner kommer Sverige att ta i förhandlingarna i Cancún?

• Kommer Sverige att kräva globala bindande avtal för utsläppsminskningar, utan kryphål och kohandel?

• Kommer Sverige att kräva internationella skatter på växthusgaser och valutahandel för att finansiera en ambitiös klimatpolitik i utvecklingsländer?

• Hur ska Sverige och EU bidra till att toppmötet i Mexico blir framgångsrikt?

Vänliga hälsningar,