Indonesien har försäkrat sig om klimatbistånd genom att samarbeta med FN-programmet Redd (Reduced emissions from deforestation and degradation), ett projekt i vilket den rika världen betalar fattiga länder för att inte hugga ner tropisk regnskog. Utbetalningar som ska gå till nyplantering av skog.

Men kritiker varnar redan för att Redd och FN ännu en gång kommer att utnyttjas i klimatarbetets namn för ekonomiska expansioner på, just, ekologins bekostnad. I Redd finns snabba cash att tjäna på svulstiga skogsplaner, och bolag som Shell, Gazprom och västerländska banker har redan investerat i tropiska regnskogar som kan få stöd av REDD-programmet.

Saken är bara den att Indonesien, enligt Greenpeace, planerar att klassa stora arealer som redan förstörda marker och därefter erhålla ett stödpaket från FN på omkring en miljard dollar, sedan skövla skogsregionen och plantera palmträd. Enligt läckta promemorior inifrån indonesiska ministerier hotas regnskogsområden som utgör boplats för 50 procent av landets organgutanger. Skogsklädda torvmarker som sägs sitta på 80 procent av Indonesiens kolrikedomar. Områden tre gånger Sveriges landyta som inom tjugo år tros driva palmolja och andra ”klimatvänliga” drivmedel ur jorden för Sydostasiens växande över- och medelklasser.

Indonesien genomgår, i likhet med många andra postkoloniala halvdemokratier, en ekonomisk expansionsprocess. Ekonomin kräver allt fler marknadsmässiga incitament och med omvärldens växande intresse för Indonesien stiger hybrisen i politikers huvuden. I vanlig ordning på bekostnad av det större sammanhanget.

Indonesiens regering planerar att tredubbla pappersmassproduktionen före 2015 och fördubbla palmträdsproduktionen före 2020. ”Ekonomiska medel avsatta för att beskydda och bevara skogsbeståndet kan istället användas för att subventionera sin skogsskövling med långtgående konsekvenser för klimat, djurliv och människor”, menar Greenpeace i en rapport.

Och denna strategi, legitimerad av FN:s klimatpanel och knappast ifrågasatt på toppmötet i Cancún, kliver fram som ekonomismens senaste metod för att upprätthålla ohållbar exploatering och profitering av jordens naturresurser. I Indonesiens planer är det främst ett samarbete med Norge och USA som uppdagats, där länderna förhandlat sig till gynnsamma monopolrättigheter till de naturresurser som kan komma att utvinnas med FN:s klimatstöd.

Det viktiga är att komma ihåg var detta katastrofala projekt initierades: i hjärtat av den institution som sägs vara de svagastes språkrör i kampen mot den ohållbara utvecklingens förespråkare.