En stor anledning varför till exempel Sverigedemokraterna och andra nationalistiska partier och organisationer runt om Europa har haft sådana enorma framgångar under den senaste tiden är på grund av att människor inte är lyckliga längre.

Frustrationen av att konsumera och inte bli lyckligare har snabbt resulterat i ett djupt tvivel gentemot vår nuvarande tillvaro. Detta är ingenting konstigt, för vad går inte livet ut på om det inte är att vara lycklig. Men det resulterar också i att vi vill förstå varför vi inte blir lyckligare.

En lösning här är någon slags gemenskap, en gemenskap som främlingsfientliga grupper är väldigt bra på att tillhandahålla. När man själv inte kan svara på varför man inte är lycklig så är det ju jättesmidigt om någon annan kan svara åt dig, eller hur? Problemet är att allt för många väljer det skadliga svaret, nämligen det som läger skulden på oskyldiga folkgrupper.

Förr eller senare kommer dock människor att inse att invandring, det vill säga andra människor inte är problemet utan att det är sina egna värderingar som håller dem borta från lycka. Ju snabbare människor inser njutningen i mänskliga relationer (med vem som helst oavsett bakgrund) och samhörighet istället för materiella ting, desto snabbare kommer världen bli en bättre plats för alla.

Jag hoppas innerligt att människor runt omkring mig kommer att ställa den svåra frågan till sig själva om vad de själva blir lyckliga av. Jag är övertygad om att de inte kommer hitta svaret i hat och förtryck i alla fall.