Kortfattade notiser har gått att läsa om avhoppet fastän Lindbergs split med Folkpartiet borde ha genererat i en större inrikespolitisk rundgång än vad som nu skett det vill säga kompakt tystnad.

Låt oss vända på steken: antag att Lindberg hade varit medlem i Vänsterpartiet, en obekväm kvinna inför partitoppen, någon som röstat emot partilinjen i ytterst delikata frågor (FRA). Personen kontra Partiet. Sagan om människan mot väderkvarnar. En kontenta enkelspåriga reportrar ofta går igång på.

Interna slagsmål i Vänsterpartiet brukar ju få medier att mjölka fram löpsedlar och få Janne Josefsson att kuta efter kameror och “avslöjanden”. Men nu är Lindberg liberal, alltså ideologiskt närmare de redaktioner som styr den svenska mediedebatten, och omtyckt i dessa kretsar. Det är ändå märkligt att det inte är av intresse när vissa svenska partier kväver mångfalden inom de egna väggarna.

Den journalistiskt intresserade finner några intressanta detaljer i spåren av Lindbergs avhopp från Jan Björklunds folkeparti. Svensk press brukar ofta luta sig mot nyhetsvärdet, att en händelse ligger i allmänhetens intresse. Men det gäller tydligen inte alla händelser, inte alla skeenden. FP-trogna Dagens Nyheter har, ej särskilt anmärkningsvärt, inte nämnt Lindbergs avhopp med ett enda ord. Svenska Dagbladet citerar TT, kortfattat, inte tillstymmelsen till analys. SVT:s Rapport och Aktuellt känner nog inte ens till saken.

Varför analyserar ingen de facto att en av Folkpartiets, högerblockets näst största parti, mest medieframträdande personer under det senaste året offentligt går ut med att den “liberala falangen är död” inom FP? Att kravpartiet har cementerat den nuvarande utvecklingen och kvävt den socialliberala strömningen är en stor inrikespolitisk nyhet. Lindberg är inte vem som helst, hon har suttit i riksdagen och lett partigruppen i Dalarna, där finns alltså ett tydligt nyhetsvärde.

”Jag ser ingen tendens till liberalism i partiet. Det är alldeles för mycket fokus på burkaförbud, högre murar och batonger. Jag vill ha större bredd”, sa Lindberg till Aftonbladet. Det finns ingen anledning att recensera Lindbergs politiska gärning i det här läget, ej är denna text tänkt att bli ett martyrdum för en FRA-kritisk motvalsare, fråga dig däremot varför Folkpartiet liberalernas ensidiga förflyttning och flirtande med sverigedemokratiska värderingar och programpunkter får passera så obemärkt förbi.