”En eventuell brist på arbetskraft löses med ett gästarbetarsystem”
REPLIK Ludvig Lindström menar i sitt inlägg i Fria Tidningen att man måste läsa mellan raderna om man anser att det är att utmåla Sverigedemokraterna som hemska genom att påstå saker som: ”främlingsfientliga”, ”rasifierar muslimer”, ”slår i ansiktet på alla som värnar om tolerans” och en lång rad andra skällsord. Jag undrar då vad Ludvig anser ska krävas för att det ska bedömas som ett uppmålat hat mot Sverigedemokrater om beskyllningarna ovan klassas som att ”läsa mellan raderna”. Hela synsättet visar på just det jag nämnde i min första replik, nämligen att det anses neutralt och inte på något sätt märkvärdigt att komma med liknande beskyllningar mot SD.
Vidare menar Ludvig att vi ska ha ett flyktingmottagande i Sverige i dag för att vi om 20–30 år kanske kommer att ha en brist på arbetskraft. Jag menar att detta synsätt är oerhört långsökt av flera skäl. För det första har vi i dag en arbetslöshet uppemot 10 procent och då har redan långt över hälften av alla i den stora pensionärsgruppen 40-talisterna redan gått i pension. Att i det läget mena att vi ska ta hit ytterligare människor som med stor sannolikhet kommer att fastna i arbetslöshet är ingenting annat än ett stort svek. För det andra är inte flyktingmottagande lösningen på brister på arbetsmarknaden då förutsättningen för flyktingar att få arbete är extra låg i förhållande till andra invandrargrupper. Att tro att den differensen skulle bero på rasistiska företagsledare är en oerhört naiv tanke. Jag menar att detta förhållande i första hand beror på det faktum att vi redan har en stor arbetslöshet och i andra hand på bristande språkkunskaper och spetskompetens.
En eventuell framtida brist på arbetskraft löses inte genom ett fortsatt flyktingmottagande, det löses genom upprättande av ett gästarbetarsystem med inriktning på de specifika branscher där bristen finns och i det läget då bristen uppstår. I en ESO-rapport till regeringen fastslås det bland annat att ”invandringen kan dock knappast ses som en lösning på det framtida demografiska problemet då effekten enligt beräkningarna blir tämligen begränsad”.
SD vill dock att Sverige ska fortsätta ta emot de cirka 2 000 flyktingar som kommer hit på egen hand och som vi förbundit oss att ge skydd genom Genèvekonventionen. Detta är dock inget argument för att varje år fortsätta att ta emot ytterligare omkring 35 000 anhöriginvandrare och cirka 7 000 människor som har humanitära skäl men som saknar skyddsbehov. Endast 8 procent av dem som söker asyl i Sverige är flyktingar, vilket tyder på ett stort asylmissbruk och stora onödiga belastningar på det svenska mottagningssystemet. Vill vi på allvar hjälpa flyktingar och vill vi med trovärdighet och handen på hjärtat föra en human och hjälpande invandrings- och flyktingpolitik bör vi skära ner på mottagande av de sistnämnda grupperna till förmån för att satsa på hjälpsändningar till de 40 miljoner verkliga flyktingar som befinner sig ute i världen.
Ludvig menar även att Sveriges välfärdsstat bör sträcka sig utanför Sveriges gränser och inkludera fattiga runt om i världen. Att Sverige ska vara med och försörja de över en miljard fattiga människor som finns i världen förstår nog de flesta att det är en orimlighet.
Det har sagts förut men tål att sägas igen: all politik handlar om prioriteringar. Vi Sverigedemokrater prioriterar invandringsbroms till förmån för flyktinghjälp och en ansvarsfull invandring som inte utgör raka vägen till utanförskap.
