Ensidig rapportering om djurrättsrörelsen
MEDIELOGIK I september genomfördes en av de största djurrättsdemonstrationerna någonsin i Sverige. 500 personer kom till Hörby, utanför Sölvesborg i Blekinge som är Sveriges minkfarmstätaste område, och vandrade nästan 7 kilometer för att uppmärksamma det omoraliska med att föda upp individer enbart för att kunna flå dem och sälja deras päls. Demonstrationståget var 150 till 200 meter långt och blev en självklar publikfriare ute på landsbygden.
Inför demonstrationen hade bland andra SVT gjort reportage om hur landsbygden skulle ”invaderas” av arga djurrättsaktivister som kom för att protestera mot den lokala ”minknäringen”.
Dagen kom, och demonstrationståget fortlöpte utan oroligheter. När demonstranterna passerade farmer tystnade alla för att visa hänsyn mot de minkar som fanns i burarna då de lätt blir oroliga vid höga ljud.
Mediernas rapportering av detta blev i stort sett noll. Den förväntade ”invasionen” som blev en lugn och fin opinionsyttring ansågs helt enkelt vara utan nyhetsvärde. Medias reaktion är på inget sätt ny, utan ett ypperligt exempel på hur media väljer att skildra djurrättsrörelsen. Är det inte krossade fönster finns inget nyhetsvärde. Är det inte en bränd Scanbil finns inget nyhetsvärde. Är det inte en hotad butiksägare finns inget nyhetsvärde. Är det inte hemliga besök på natten med filmkamera finns inget nyhetsvärde. Om det är etiskt korrekt att föda upp djur för deras päls, äta kött eller att klä sig i döda individers hud är inget som media vill närma sig såvida det inte kommer med tillhörande lagbrott.
Hur påverkar då detta en rörelse? Självklart skapas en medvetenhet om vad som krävs för att få uppmärksamhet. Självklart uppstår en värdering bland aktiva inom en rörelse om vad som är värt att lägga sin tid på då det i dessa dagar verkligen står klart för oss vilken makt media har. Syns du inte i media så finns du inte. I och med detta blir automatiskt all publicitet bra publicitet.
Det jag önskar är att medierna åtminstone försöker bryta sig loss ur gamla strukturer där alla djurrättsaktivister målas upp som ”militanta” hot mot samhället i sig. Och just i detta fall finns det också, anser jag, ett extra ansvar från SVT, efter att de målat upp demonstrationen i Listerlandet som en ”invasion” av djurrättsaktivister. Detta gäller självklart inte bara djurrättsrörelsen, utan är kopplat till medias tydliga urvalsmetoder där sex, blod och våld prioriteras framför allting med lite djupare innehåll och som kräver ett aktivt ställningstagande av mottagaren, det vill säga du.
