Det finns annat som det är bättre att låta människor och marknader sköta utifrån vad de själva föredrar. Till exempel finns det ingen anledning för staten att gå in och bestämma helt vilken mat eller vilka kläder som ska tillverkas, så som i Sovjetunionen. Det har visat sig fungera bättre när den typen av beslut avgörs av konsumenter tillsammans med producenter inom ramen av vad som är etiskt försvarbart.

I dessa tider av utförsäljning av statliga företag och upphävande av statligt monopol finns en marknad som tycks vara helig och orörbar för de flesta marknadsliberaler. Det är penningmarknaden. Alltså inte valutamarknaden, som ju avreglerades på 1980-talet då vi släppte valutahandeln och sedan växelkursen fri. Penningmarknaden handlar om rätten att ge ut pengar. Av någon anledning anses vi myndiga nog att välja allt från utbildning till läkare. Men att välja vilka pengar vi vill använda och har störst förtroende för, där går tydligen gränsen. Vi kan få rösta om vi föredrar att Sveriges riksbank eller Europeiska centralbanken ska trycka våra pengar. Men om du eller jag trycker en egen valuta blir vi kriminella.

Ändå finns många exempel på människor som i sin misstro mot den nationella valutan valt att skapa egna pengar. Det handlar ofta om platser på landsbygden där pengarna försvunnit in till staden när den sista fabriken lagt ner. Eller länder där spekulation och hyperinflation gjort de nationella pengarna värdelösa. Där har lokala valutor hjälpt folk att fortsätta leva och verka.

I Argentina fyller en alternativ valuta 15 år i år. Under den argentinska krisen år 2002 hamnade 50 procent av befolkningen under fattigdomsgränsen när den vanliga ekonomin slutade fungera. När nyliberala politiker avskaffat trygghetssystemen var det bara gatan som väntade den som miste sitt jobb. Det har senare beräknats att cirka 20 procent av arbetskraften började försörja sig genom så kallad byteshandel med hemmagjorda papperslappar som pengar. Frågan är vad som hade hänt med dessa människor om dessa alternativa pengar hade förbjudits.

Kanske är det dags att släppa det statliga monopolet på att ge ut pengar. Om det finns andra aktörer som lyckas skapa pengar som fungerar bättre än vad Riksbankens pengar gör, varför hindra dem? Under människans historia har sätten att byta varor utvecklats och nya uppfinningar kring pengar har gjorts. Varför har vi stoppat denna utveckling och låst oss vid en typ av pengar som inte tjänar alla? I dag har vi pengar som ständigt rör sig från fattig till rik, från landsbygd till stad. Måste det verkligen vara så? Visst finns det risker med vad som kan bli resultatet av en stor förändring av ekonomins spelregler. Men det är väl inte tabu att diskutera frågan? Kanske är det dags att utmana bankväsendets monopol på utgivning av pengar?