Haiti är troligen världens mest svikna land. Vad hände? Den lilla örepubliken som delar plats på jorden med Dominikanska republiken var första land i Latinamerika att fira självständighet. I dag ett av världens fattigaste länder. I horisonten syns inte tillstymmelsen till hopp, den politiska och ekonomiska verkligheten är totalt kvävd av utomstående intressen.

I få fall bär västvärlden ett så entydigt ansvar för politiskt förfall och ekonomisk misär som med Haiti. I grund och botten handlar det om stukad fransk stolthet. I den här delen av världen har Frankrike fortfarande kolonier (ofta skatteparadis som Martinique, Saint Martin och Franska Guyana, för att nämna några). Haiti föll slutligen i händerna Frankrike men inspirerades av franska revolutionen och blev i början av 1800-talet första republiken att styras av svarta slavättlingar. Men Latinamerikas löften om broderskap och samarbete grusades, antagligen till följd av kvarlevande rasism, och Haiti isolerades från den i övrigt revolutionära kontinenten.

I början av 1900-talet ockuperades Haiti av USA för att “skydda landets banan- och sockeraktörer”. Under det paranoida kalla kriget utnyttjades Haiti styrt av François “Papa Doc” Duvalier som sköld mot kommunistiska vindar. USA:s direkta och indirekta stöd gjorde Duvaliers repression, korruption, personkult och militärstyre till en enkel sak, och makten gick från far till son tills ett folkligt uppror tvingade fram demokrati 1986. Duvalierfamiljen lämnade för ett liv i exil och ekonomisk lyx – i Frankrike.

Slutligen installerade sig befrielseteologen Jean-Bertrand Aristide som Haitis president, krävde ursäkt och ekonomisk kompensation från Frankrike sen kolonialtiden. Haiti såg en ljusning gällande sjukvård, utbildning och hårdare tag mot korruption och kriminella gäng som utnyttjade ön som genomfartsled för kokainsmuggling till USA. År 2004 vände sig militären mot Aristide, tvingade honom i exil och kastade Haiti in i sitt senaste mörker. Utebliven politisk stabilitet, västvärldens fortsatta rovdrift på naturresurser och öppen gata för drogkarteller tecknar det Haiti vi ser i dag: förfall, epidemier, inget politiskt ansvar.

Omvärlden lovade bistånd och hjälp till Haiti efter jordbävningen. Galor grät och samlade in pengar. Summorna Haiti fått för återuppbyggnad kommer inte i närheten av verklighetens krav. En och en halv miljon lever som klimatflyktingar i sitt eget land. Innan jordbävningen levde 80 procent under existensminimum, i dag ännu fler. Det livsviktiga jordbruket är i spillror och fallande priser på socker och textiler i finanskrisens spår gör nöden till ett utropstecken. I Grekland har Kina klivit in som penninggarant för att få bukt med det ekonomiska fria fallet. På Haiti tror bedömare att en liknande utveckling kommer att skönjas, där EU med Frankrike i spetsen och bistånd som ursäkt “köper upp” stora delar av örepubliken. Och i ett svep klipper sönder självständighetens sista trådar och blir herre över dess framtid.

Inte många frågar sig varför just Haiti lider medan den moderna världen tycker sig se moln skockas bort från den finansiella oroshimlen. Historien ger en ofta många ledtrådar och Haiti lever kvar som bevis på kolonialismens fortsatta grepp om tredje världen. Haitis invånare tvingas alltjämt agera mänsklig ammunition i stormakternas krig om naturresurser och geopolitisk dominans men som i politikers och massmediers munnar kallas den fria marknaden.