Alliansen lindrade inte finanskrisen
Medan valrörelsen tynar bort i väljarnas medvetande pågår eftervalsanalyser förfullt i Sveriges alla partier. Redan på valnatten deklarerade ledarna för flera Allianspartier sina teorier om varför de vunnit över det Rödgröna samarbetet. De pekade på deras hantering av finanskrisen 2008 som den avgörande faktorn. Stolta deklarerade de att vi alla har deras ansvarsfulla ledarskap att tacka för finanskrisens lindriga utslag i Sverige.
Det är möjligt att många svenskar tror att Alliansregeringen skötte krisen bättre än vad en socialdemokratisk regering skulle ha gjort. Men frågan är på vilket sätt Alliansen i verkligheten har bidragit till att minska krisen. Faktum är att Alliansens ekonomiska politik är en krisskapande politik på flera punkter. Till att börja med vill de att Sverige ska gå med i EMU och inför euron. Detta trotts att mycket ekonomisk forskning pekat på att ett EMU-medlemskap skulle frånta den svenska staten all makt att manövrera en ekonomisk kris. Det enda sättet att stoppa en ekonomisk kris för ett land utan makt över reporäntan är att arbetarna accepterar att deras löner pressas nedåt. Det är alltså den typen av smärtsam krishantering regeringen skulle använda om de själva fick bestämma.
För det andra borde det svenska folket tacka Keynes och den svenska modellen för den lindriga finanskrisen. Trygga och allmänna försäkrings- och bidragsystem fyller viktiga funktioner vid ekonomiska kriser, inte bara för de enskildas privatekonomi. Dessa försäkringar och bidrag kallas för stabilisatorer därför att de fungerar kontracykliskt: de sätter in då folk annars skulle ha blivit av med sin köpkraft. De bidrar alltså inte bara till att folk inte sjunker ner i fattigdom utan ser också till att företagen inte går i konkurs därför att de förlorar sina kunder. Det är denna trygghet som Alliansen naggar på när de höjer A-kasseavgifter och försämrar sjukförsäkringen.
För det tredje är det falsk att påstå att finanskriser uppkommer av naturlagar som regeringar inte kan ge sig på. Den typ av finanskriser som uppkommer allt oftare i den globala ekonomin beror på hur folk och parlament utformar marknadens spelregler. Genom att acceptera en oreglerad marknad accepterar vi också att vinsterna privatiseras medan förlusterna socialiseras. Det är den utveckling som högern kämpat för i åratal.
Med ett fortsatt Moderat styre i Sverige kan vi alltså vänta oss finanskriser som blir allt tuffare för folket att bära. Då kan inte Alliansen fortsätta att ta äran för den stabilitet och trygghet som svenska folkrörelser så som ”Nej till EMU” och arbetarrörelsen kämpat sig till.
