I Malmö Fria nr 37 (25/9) gör Mats Wingborg en analys av Sverigedemokraternas framgångar i riksdagsvalet med koppling till Skåne och Danmark. Misstro mot centrum och politikeretablissemanget i Stockholm samt en flora av lokala populistiska partier är ett par anledningar till att SD gick fram i valet, menar Wingborg.

Jag delar i stort Wingborgs analys. Framför allt när han skriver att det är viktigt att skilja på SD:s ledande företrädare och majoriteten av dem som röstat på SD. Många av deras väljare röstade i förra valet på Socialdemokraterna och Moderaterna. Den tigandets taktik som under valrörelsen utvecklades av de etablerade partierna och de större medierna har gett SD ytterligare näring.

Efter den debatt jag själv hade i SVT:s Agenda med Jimmie Åkesson fick jag mejl från människor som upplevde att de etablerade partierna ”spottade dem i ansiktet” och som därför hade bestämt sig för att rösta på SD, på ren trots.

Nu har vi det valresultat vi har och frågan är vad det ställer för krav på politiker och politiska partier i Skåne? 

Det första kravet måste vara att respektera valutgången, genom att använda de gängse parlamentariska reglerna. Alla former av politisk mobbning, typ ”vi går ihop för att utestänga SD”, stärker SD. Det är att fortsätta att spotta SD:s väljare i ansiktet.

Det andra kravet är att formulera en politik som grundar sig på mänskliga rättigheter, för alla, det vill säga utveckla ett systematiskt, organiserat, långsiktigt politiskt arbete mot alla former av diskriminering.

Jag menar att det är här som de etablerade partierna sviker. Frågor som rör diskriminering behandlas idag som ett ”särintresse” inom den etablerade politiken. Diskriminering, vilket är ett brott mot mänskliga rättigheter, ses ofta som en fråga om juridik, i stället för politik. Diskrimineringen beskrivs som brott mot lagar i stället för att den grundläggande samhälleliga maktkonflikten lyfts fram.

Därför är det intressant med Feministiskt initiativ och våra framgångar i Simrishamn. FI gick till val på parollen ”Gör Simrishamn jämställt”. Vårt kampanjarbete har handlat om visionen om demokratisk dialog, en vitalisering av det parlamentariska arbetet och att respekt för varje människas lika värde, det vill säga stopp för all diskriminering, ska vara grund för kommunens utveckling.
Detta är centralt. Att arbeta för att kvinnor och män ska ha samma rättigheter betyder att samtidigt arbeta för alla människors lika rättigheter. Att arbeta mot diskriminering av kvinnor innebär att arbeta mot alla former av diskriminering (på grund av kön, klass, etnicitet, sexualitet, funktionalitet). Det betyder att vi med vår utgångspunkt för politiken, universella mänskliga rättigheter och icke-diskriminering, blir SD:s självklara ideologiska motpol.

När SD tar plats i det nyvalda kommunfullmäktige i Simrishamn, där SD:s framgång var betydligt mindre än i andra kommuner, så finns det ett parti på plats som kan ta debatten med dem. Ett parti som inte räds att formulera en politik som i sin praktik ska sätta stopp för diskriminering och särbehandling. Ett parti som förstår värdet av att ta debatten mot SD i stället för att föra debatt om SD.