Vi har rasister i vår riksdag. Det innebär ett läge där främlingsfientlighet kommer att dominera debatten ett bra tag framöver. Debatten kommer att handla om att ”vi ju faktiskt har yttrandefrihet” och att de måste få säga vad de tycker. Det är sant: de har yttrandefrihet – med det har vi också, och det får vi inte glömma.

Kanske låter det självklart, men grejen är att de allra flesta inte har röstat på något rasistiskt parti och aldrig skulle kunna tänka sig att göra det heller. Då måste det också synas. Sverigedemokraterna får enormt stort utrymme i den offentliga debatten – det är dags att ta den platsen ifrån dem.

Att Sverigedemokraterna behandlas som ett vanligt parti har varit ett problem även innan de kom in i riksdagen, och det blir självklart värre nu. Det handlar om ett rasistiskt enfrågeparti vars enda syfte är att begränsa invandringen så mycket de förmår.

”Alltså vi är inte rasister, vi ska bara stoppa invandringen och ut med dem som är kriminella” säger Marie-Louise Enderleit, före detta SD-kandidat, till Expressen. Hon har sedan dess lämnat partiet, eftersom hon fick alltför otrevlig respons på kommentaren ”ställ upp invandrarna här på filmen och sätt en kula mitt mellan ögonen, lägg dom sen i en påse och sätt frimärke och skicka dom dit där dom hör hemma” som hon tog tillbaka, med ursäkten att det var skrivet i stundens hetta. Men faktum är att Sverigedemokraterna är och förblir ett rasistiskt parti med nazistiska rötter, och deras problemformulering borde ifrågasättas och inte bara sväljas.

Men vi är fler som inte är rasister. Vi är många som inte går på deras skitsnack. Som förstår att bostadssegregationen handlar om att det finns alldeles för få bostäder för dem som inte har stått tjugo år i bostadskö, har kontakter i fastighetsbranschen eller tre miljoner på banken. Vi vet att när vi har en arbetslöshet på tio procent slår det hårdast mot dig med minst kontaktnät. Och vi vet att svenska män slår kvinnor lika mycket som vilka andra som helst.

Vi har en viktig uppgift framför oss. Vi har fyra år kvar innan vi på allvar kan kasta ut rasisterna ur vår riksdag, men medan vi väntar har vi mycket att göra.

Vi måste vara på vår vakt varje gång något annat parti försöker flörta med SD-väljare. För det spelar ingen roll om de hålls utanför regeringen eller inte, om de andra partierna ändå tar över deras politik.

När det börjar viskas om slöjförbud och obligatoriska gynundersökningar för muslimska flickor måste vi vara många som säger nej, oavsett om det kommer från erkända rasister eller annat håll.

Vi har sedan en vecka tillbaka rasister i vår riksdag, och självklart är många upprörda. De demonstrationer som arrangerats på mindre än ett dygn visar hur ogärna vi vill att Sverigedemokraterna ska ha någon makt över vårt land. Det handlar om att vi är många som går ihop och använder vår yttrandefrihet, men även att vi gör det på rätt sätt.

Det är okej att vara arg och besviken, men att ta till våld leder aldrig någon vart. På samma sätt som Ung vänster tar avstånd från allt som har att göra med Sverigedemokraterna, rasism eller främlingsfientlighet förkastar vi även alla former av våldsmetoder.