Beroendecentrum och andra organisationer rapporterar att trycket på dem ökar påtagligt efter semestrarna varje år. Det är helt naturligt. När vi tar paus från våra vanliga rutiner tenderar de beteenden vi inte har full kontroll över att ta överhanden.

För flertalet organisationer och hjälpcentrum gäller total avhållsamhet för alla. Och visst, en del människor behöver ha denna målsättning. Men inte nödvändigtvis alla. För många bidrar nolltoleransen till att de inte söker hjälp. De vill inte klassificera sig som alkoholister, spelberoende eller sexmissbrukare. De har inte motivationen till total avhållsamhet och skräms därför bort, istället för att söka hjälp.

Det finns för mycket av ”min sanning måste vara alla människors sanning” bland personer som har valt total avhållsamhet. ”Om jag inte får eller kan, då ska ingen annan få eller kunna heller.” Den som väljer total avhållsamhet ska naturligtvis ha allt stöd i detta. Men det är också viktigt att ge utrymme för den som väljer ett annat mål.

Att lära sig att kontrollera sitt drickande är fullt möjligt. Det viktiga är att det är individen själv som sätter sina mål. Individens egen motivation till att förändra sina alkoholvanor är den i särklass starkaste drivkraften i alla behandlingar. Är en person inte motiverad till total avhållsamhet måste målet att dricka mindre vara ett fullgot alternativ.

När vi talar om individen finns ingen absolut sanning. Därför finns det heller ingen som kan vara expert på att hjälpa andra enbart baserad på sin egen erfarenhet. Alltför ofta blir den som ska ge stöd åt andra utsedd på grund av myten ”har man inte själv varit i skiten kan man inte hjälpa andra”. Men det är bara individen som kan vara expert på sitt eget liv och som kan sätta egna mål för sin egen resa.

Det vi efterlyser är att samma respekt för dem som väljer total avhållsamhet borde finnas för dem som väljer att ha ett annat mål. Denna mer vidsynta inställning skulle leda till att fler individer tog steget till att söka hjälp för att kunna ta kontroll över sitt beteende. Det som behövs är större mångfald och fler alternativ för stöd och hjälp till människor med beroendeproblem. Inte låsta normer om vad som fungerar för andra. På så sätt kan vi nå betydligt fler i behov av hjälp än i dag.