Dramatikern och regissören Johan Westergren har haft tanken länge, att skriva om FRA-lagen, övervakningssamhället och sviterna efter 9/11 med terroristlistor och åsiktsregistrering. Men att det trots det allvarliga ämnet skulle bli en komedi var självklart från början.

– Humor är ett sätt för människan att bearbeta svåra saker, och gränsen mellan tragedi och komedi är mycket tunn, man behöver skrattet för att kunna gråta. Dessutom finns det många absurda historier från verkligheten, säger han och tar den omskrivna terroriststämplade fyraåringen som exempel.

Rent mjol i pasen spelas på Redbergsteatern som har förvandlats till "Ecotec eller särskilda kontoret på speciella ändamål vid specifika insatsen", en statlig institution som basar över många av samhällets hemligheter, som till exempel övervakning. Med hjälp av genomskinliga väggar och videoprojektioner ser publiken allt som händer på anstalten, även sådant som rollfigurerna inte vet om. 

Föreställningen följer en grupp nitiska agenter med högst skiftande intelligens, en identitetslös mjölnare som hamnar fel och Herr Rödhake som har suttit fängslad för olaga affischering och blivit utsatt för åtskilliga förhör under 40 år. Genom dem skildras det absurda i ett övervakningssamhälle med åsiktsregistrering.

– Det finns en absurd komik i schablonerna, säger Johan Westergren. Agenterna är ganska klantiga, dumma och vågar inte erkänna när de inte vet, vilket kan bli mycket farligt. Samtidigt finns det en komik i de här schablonerna.

Att det kan gå för långt och att människor kan bli iakttagna av staten in absurdum är också en möjlig, och farlig, konsekvens av övervakningen som föreställningen vill peka på.

Josef Harringer spelar den ganska korkade agenten C I Asson och tycker att det är dags att vi människor vaknar upp och inser vart vi kan vara på väg.

– När saker förändras gradvis märker vi det inte, säger han. Vi litar på regimen och ifrågasätter inget, men det smyger fram smågrejer hela tiden. Den informationen som skaffas nu, hur används den om 20 år?

– Människan är per definition felbar, det ligger i hennes natur och följaktligen finns det ingen som har helt rent mjöl i påsen, fyller Johan Westergren i.

Han berättar att en av föreställningens syften är att få människor att tänka på frågeställningarna, och börja prata om det som händer, något han själv har märkt händer bland publiken.

– Det är tydligt att temat engagerar och fascinerar. Folk stannar och pratar efter föreställningen och det blir väldigt spännande samtal.