Mexiko imploderar, förgörs inifrån, delstater hamnar alltmer i händerna på maffior, och journalister, jurister och andra regimkritiker förföljs, många mördas.

Kriget ligger i sin linda, i botten syns djupa sociala och ekonomiska klyftor saltade med politisk vanvård. I Colombia såg det, som Clinton var inne på, mycket riktigt ut så här. I dag är de kriminella syndikaten i Colombia inte längre några barnungar, de dödar inte varandra på öppen gata utan har infiltrerat statens alla nivåer, skvätt lite partipolitik på sin verksamhet och återfinns i dag på alla plan i det colombianska samhället. Kriget pågår men i diskret, mer effektiv tappning.

Dit, till en fullfjädrad ”narcostat”, kommer de mexikanska drogsyndikaten och dess sympatiserande politiker småningom att nå. Och ju förr man inser den saken desto bättre, framför allt om du heter Barack Obama och sitter på stort politiskt inflytande över mexikansk inrikespolitik. Just därför är det beklagligt och vårdslöst av Obama att knäppa Hillary Clinton på näsan istället för att demokratisera USA:s politik gentemot Mexiko och övriga Centralamerika.