Lägenheten på Kapellgatan är dock övergiven av bandet som numera huserar i en stor men mysig replokal i Sjömanskyrkans källare. Utanför fönstren finns en fantastisk utsikt över älven och med den i bakgrunden berättar Simon Ljungman personligt om bandet och saknaden efter sin storebror som för tio år sedan omkom i en olycka. I pressmeddelandet till SeLests debutskiva skriver Simon: "Jag var slut. Slut på kärlek, slut på liv och slut på död. Åren efter millennieskiftet hade tagit kol på mig. Det började med att min älskade storebror klämdes ihjäl under en bil en Septemberdag. Han var en sådan storebror som lär en allt; att gå, springa, kicka boll, kärleken och musiken."
Just musiken blev Simons sätt att bearbeta sorgen.
– Det är lätt hänt när något så hemskt händer att man bara vill slå omkring sig, att man blir destruktiv, säger han. Men det var inget bra alternativ för mig. Låtskrivandet är en jättetydlig kanal och för mig har det verkligen hjälpt. Det stämmer nog för många som är kreativa, att man utövar sin konst mer när man mår sämre och att det blir en sorts terapi.

Några av de låtarna har hamnat på SeLests album, men att gå ut officiellt med sin sorg och att visa sina känslor för världen är ingen större fara, säger Simon. Han är stark nog att göra det nu, dessutom har han stöd från de andra i bandet och sin familj.
– Det är klart att jag diskuterade det med min familj innan, och de stödjer det helt. Både de och jag tycker det är viktigt att prata, och låtarna är på sätt och vis mitt sätt att prata om det.
Det svartaste i sorgen har gått över men saknaden finns alltid där.
– Man stänger inte dörren, bara går vidare, som han själv uttrycker det.
Första singeln från skivan, Född den 4 juli, är den låt som kanske tydligast handlar om brodern och sorgen efter honom.
– Den fjärde juli är hans födelsedag och det kan vara svårt att spela den låten. Som en gång när vi hade en spelning runt just den dagen.

När han mådde som sämst gick han hem till sin vän Sebastian Ring och hans lägenhet på Kapellgatan. Där blev det många nattliga samtal och där såddes också fröet till SeLest. Bandet bildades officiellt 2006 och förutom Simon och Sebastian består det av sex till av de närmaste vännerna. I bandet finns ett brett musikaliskt kunnande som de utnyttjar till fullo. Simon själv är gitarrist i Håkan Hellströms band och medlem i Augustifamiljen, husband i tv-programmet På Spåret.
– Vi är några som kommer från rock- och poptraditionen och några som är klassiskt skolade och spelar stråkinstrument. Vi har inga begränsningar utan har kanske ett celloriff i◊stället för ett gitarriff. Det är skönt att öppna upp för musikaliska idéer på det sättet.
– Det snackas mycket om hits i branschen, men vi skiter i det. Vi ville göra en helgjuten skiva, men inte överarbetad. Vi ville inte söka perfektion och hålla på att ändra för mycket i saker. Att ha det utrymmet är en befrielse.

Och alla låtar handlar inte om sorg och saknad. Många texter är resultatet av sådant de i bandet har pratat om.
– Som låten Vi och våra föräldrar. Alla har olika relationer till sina föräldrar och låten handlar om det där brottet när man blir vuxen och ensamheten som finns i att flytta hemifrån. Föräldrar i allmänhet vet nog inte hur mycket vi tänker på dem, även om vi är vuxna, och hur vi ältar relationen med dem. Det var spännande att skriva om det.
Simon återkommer ofta till vikten av att prata om det som är viktigt.
– Att visa känslor är ju ganska icke-macho och visst, det funkar kanske inte för alla. Samtidigt har nog vi människor ett behov av att bli påverkade känslomässigt. Det är därför vi ser på film eller lyssnar på musik.