Skånes Fria

”Olyckligt använda ordet kulturarv”

Det är aldrig oskyldigt att använda ordet kulturarv, skriver etnolog Lars-Eric Jönsson i en kommenterar till diskussionen om Norra Grängesbergsgatan.

En aning överraskande har Norra Grängesbergsgatan i Malmö blivit föremål för diskussion i termer av kulturarv.

Det började med författaren Oskar Ponnerts blogg om Norra Grängesbergsgatan. Därefter valde Malmö stad att föra in gatan på sin lista Kulturarv Malmö A-Ö. Allt gott och väl, kan tyckas. Men för några veckor sedan menade konstnären Annelie Nilsson (Malmö Fria Tidning, 12/6) bland annat att Ponnert väljer ut företeelser på gatan som han finner exotiska och att Malmö stads lista verkar ingå i något slags varumärkesbyggande av Malmö.

Jag håller med om Nilssons kritik mot Ponnerts svaghet för obegripliga och gärna felstavade skyltar. Samtidigt gillar jag idén att följa en gata i ur och skur, genom årstiderna. Det är riktigt bra och fruktbart, inte minst eftersom det är en gata som ligger litet bakom. Boken har jag inte läst. I bloggen odlar Ponnert en lite märklig men skojig ambivalens mellan att vara insatt och att vara främling, en förbipasserande observatör. Samtidigt som han blir alltmer bekant med sin gata odlar han också främlingskapet.

Bloggen bygger till stor del på att ställa frågor som för det mesta får spekulativa svar men sällan förklaringar. Och visst, sådan är ju staden. Det är en informationstät plats med människor som man kanske ser dag efter dag men aldrig lär känna eller förstår sig på. Det är i detta som Ponnerts blick och kommentarer tycks finna sin energi.

Men i en del av bloggtexterna finns det alltså tecken på att författaren gör sig lustig på andras bekostnad, andra som inte har språket i sin hand som författaren själv. Det är mindre tilltalande. Men det går liksom att acceptera så länge Ponnert skriver utifrån sin egen plattform.

Ponnerts texter om gatan är i mina ögon alltså tämligen oproblematiska i den meningen att de är hans egna. Han talar för sig själv och representerar rimligen ingen annan än sig själv. När Malmö stad tar sig an gatan och bloggens perspektiv på den, blir saken en annan.

Kulturarv Malmö A-Ö är också en ganska kul idé. Som introduktion sägs, med viss oklarhet, att dess texter hänvisar till Malmös kulturarv ”i vid mening”. Bo Gentili på Malmö stadsbibliotek verkar mena att vem som helst får skriva på sidan och att han inte ser någon värdering i ordet kulturarv.

Det är en tilltalande hållning om det inte vore för att praktiken pekar på motsatsen. Kulturarv handlar framförallt om värde, om att välja, att hävda att vissa platser, berättelser, föremål etcetera är mer värdefulla än andra. Att hävda att något är eller borde vara kulturarv innebär också att sätta en process i rullning som en gång för alla förändrar föremålet för intresset.

Fallet Norra Grängesbergsgatan är ett bra exempel på vad man skulle kunna kalla kulturarvisering. Ponnerts blogg och sedermera bok resulterar i att gatan utnämns till ett slags kulturarv i Malmö A-Ö. Den klassiska fortsättningen av en sådan process, och den är väl redan igång, är att konstnärer och andra så kallade kulturproducenter flyttar in och höjer gatans kulturella taxeringsvärde varefter en höjning av dess kommersiella värde följer. Krav på bättre social och rumslig ordning ställs parallellt med detaljplanering och kanske k-märkning av en eller annan signifikativ byggnad.

Självklart kommer inte Norra Grängesbergsgatan vara sig lik efter detta. Men det är risken som Ponnert och Malmö stadsbibliotek tar med att uppmärksamma gatan offentligt.

Det är svårt att veta vad Malmö stadsbibliotek har för syfte med sin kulturarvslista. De ansvariga uppger sig vilja inspirera till vidare läsning om personer, platser och berättelser. Man varför då använda k-ordet?

Det är helt enkelt olyckligt att Kulturarv Malmö A-Ö väljer att använda just ordet kulturarv. Få ord i kulturfältet är mer politiska och fyllda av värderingar. När ordet fick en renässans i Sverige på 1990-talet var det med politiska förtecken och den diskussion som följde var i högsta grad politisk. Det handlade om social representation, om klass och etnicitet, om hur kulturarv används och vilka konsekvenser det får.

Ingen som arbetade med dessa frågor kunde låta denna diskussion passera obemärkt. Jag tror att vi lärde oss något väsentligt, det vill säga att utse något till kulturarv är aldrig, som Bo Gentili på Malmö stadsbibliotek menar, bara en kärleksfull förklaring.

 

Fakta: 

Läs också:

Annelie Nilssons text Norra Grängesbergsgatans väg till kulturarv:

www.fria.nu/artikel/84212

Malmö Frias intervju med Bo Gentili som ansvarar för Kulturarv Malmö A-Ö: (18/6)

www.fria.nu/artikel/84306

 

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Fria Tidningen

© 2022 Fria.Nu