Mitt i Nevadas öken byggs varje år upp en liten stad, helt baserad på konstinstallationer och happenings som alla bygger på deltagarnas egna engagemang. Vill man ha något så fixar man det, är filosofin. Alla bidrar med det de vill och kan och tillsammans bildar alla ett litet samhälle som bara existerar under en vecka. Ett samhälle som inte liknar något annat och där allting kan hända.

"Att försöka förklara vad Burning Man är för någon som aldrig har varit på evenemanget är ungefär som att förklara hur en speciell färg ser ut för någon som är blind". Så beskrivs den mytomspunna festivalen på hemsidan, och det är en beskrivning som Jon Wingborg och Olle Bjerkås håller med om. De har besökt Burning Man vid olika tillfällen, och båda blev lika hänförda av upplevelsen. Båda två var på det klara med att de ville tillbaka till festivalen, inte bara som besökare utan som deltagare.

– Vi visste att vi ville göra något, berättar Jon. Så vi satt hemma och spånade och fick hur många idéer som helst, som en jättestor dalahäst som sprutar eld och en massa annat.

Till slut fastnade de för idén om ett gigantiskt piano.

– Vi tänkte lite på pianot från filmen Big, men vi ville göra ett ännu större, med fler oktaver, säger Jon med ett nöjt leende.

– Storleken bestämde vi egentligen när vi hade kollat fraktmöjligheter, fortsätter Olle. Det skulle vara så enkelt som möjligt och vi hade en massa olika versioner innan vi bestämde oss för exakt hur det skulle vara.

Som enda deltagare utanför Nordamerika fick de dessutom ekonomisk hjälp från Burning Man för att genomföra projektet, och då var det bara att sätta igång.

Olle och Jon bildade en facebookgrupp för att hitta fler människor som ville vara med och för att komma igång på allvar anordnade de en workshop och i mitten av juli byggde de klart det gigantiska plywoodpianot på en gata i Majorna. Och det går alldeles utmärkt att spela på. Tangenterna har sensorer kopplade till en riktig keyboard och pianot har även ljusslingor så det blir extra effektfullt i mörker.

I mitten av augusti åker de över till USA för att ta emot pianot och slå upp sitt läger, "Swedish Embassy". Totalt är de omkring 25 personer från Sverige som ska följa med pianot till Burning Man.

– Vi ska ha audition också, säger Jon och skrattar finurligt. Vi ska hitta Leo Dust.

Det låter något kryptiskt, och det är tydligen meningen också.

– Vi vet inte vem han eller hon är än, men vi ska hitta vår Leo Dust, någon som är bra på att spela på pianot och sedan ska vi anordna en konsert. Det kommer att hända sådana smågrejer varje dag.

Förutom att delta i evenemanget i USA håller Jon och Olle dessutom på att undersöka möjligheterna för en svensk motsvarighet till Burning Man. En utflykt till Österlen för att kolla in lämpliga platser är inplanerad och de ska även åka upp till Norrland och se sig omkring. Att det skulle vara tänkbart med ett liknande arrangemang i Sverige tvivlar de inte på.

– Alla möjligheter finns, säger Olle. Det bygger ju på frivillighet och deltagande och det finns många som vill att det ska hända. Det handlar om problemlösning, som ett år på Burning Man; någon var sugen på ostmackor så nästa år delades det ut 3 000 ostmackor om dagen till besökarna. Vi ska försöka hitta den andan här också. I grunden handlar det om kreativitet och att bejaka idéer.

Trots att de själva är med och försöker få igång Burning Man i Sverige vill de inte utge sig för att vara en kärntrupp.

– Jämför med utvandringen! De första som åkte till Amerika var ingen kärntrupp, men de var pionjärer.

Och alla är välkomna att delta från början, understryker de.

– Vi har ett facebookevent för platsspaningarna, det är bara att hänga på, säger Jon.