Jag har under några år skrivit flera debattartiklar inom området funktionshinder. Som moderat verkar jag för alla människors frihet och vår politik tar sin utgångspunkt i övertygelsen om att alla människor är unika och har samma människovärde, med olika drömmar och egna beslut att fatta. Jag tycker att alla ska ha rätt till respekt för sin person och sina känslor och alla ska ha möjlighet att delta i samhället utifrån vars och ens individuella förutsättningar. 



Samhället har därför ett ansvar att göra det möjligt för människor med en funktionsnedsättning att delta i alla delar av samhällslivet. De olika delarna måste utformas så att dessa personer så långt det är möjligt kan ges möjlighet att delta på sina villkor. Jag verkar för att motverka diskriminering och bristande tillgänglighet. Jag vill också verka för inriktningen att ge alla möjlighet till ett eget arbete eller en meningsfull sysselsättning samtidigt som stöd och service ska garanteras för den som behöver det. 


Människor med funktionsnedsättning löper stor risk att fastna i utanförskap. Det är därför särskilt viktigt att på olika sätt hjälpa och uppmuntra dessa kvinnor och män att komma in i arbetslivet i den utsträckning som är möjlig utifrån var och ens särskilda förutsättningar.

I dag finns det en rad olika insatser som syftar till att göra det lättare för personer med funktionsnedsättning att komma in på arbetsmarknaden. Bland annat gäller det nystartsjobb, stöd till arbetshjälpmedel och personligt biträde, skyddad anställning samt utvecklings- och trygghetsanställningar. Men mer kan och bör göras.

 Jag tycker att myndigheter, kommuner och landsting såväl som företag måste bli bättre på att anställa personer med funktionsnedsättning. Vidare måste attityder gentemot personer med funktionsnedsättning påverkas och goda exempel lyftas fram för att inspirera och visa på möjligheter istället för hinder. Förbättringar behöver även ske när det gäller information till arbetsgivare och anställda om till exempel de stödinsatser som erbjuds. De lönesubventionerade anställningar som finns bör ses över för att bli mer effektiva och flexibla i förhållande till individernas olika behov.



Människor med funktionsnedsättning utestängs fortfarande från delar av samhället på grund av bristande tillgänglighet. Detta minskar möjligheten för dem att delta i samhällslivet och ökar risken för att fastna i ett utanförskap. Bristande tillgänglighet handlar inte bara om trappsteg som hindrar en människa i rullstol. Det kan även handla om bristande kunskap och insikt om vad en funktionsnedsättning innebär. Det kan också handla om brister i bemötandet av personer med funktionsnedsättning, negativa attityder och värderingar i samhället.

Som helhet blir min slutsats att stöd och insatser för människor med funktionsnedsättning måste öka!