Kommentar till artikeln i Uppsala Fria Tidning den 10 juli 2010 med rubriken Uppsalas Landsbygd kan bli en valfråga skriven av Kjell Vowles.

Det är så dags, efter 45 år av S-styre, med korta avbrott, har landsbygden utarmats. Norra Roslagen är åderlåten på tillväxt av kunnigt folk, Pajala har tömts från 16 000 till 6 000 invånare. Nu tänker de rödgröna börja prata landsbygdspolitik. Bättre sent än aldrig ska syndaren vakna. Det låter som vår nya landshövding i sitt första uttalande, fast tvärtom: Politikerna i Mälardalen måste ta upp navet i regionen till prioriterad valdebatt, tillväxten och möjligheterna är Uppsala stad och Stockholms stad. Han glömde bort, som de rödgröna gjort, att 80 procent av Upplandsytan är landsbygd. Det finns i dag inget riksdagsparti som lyssnar på landsbygdens folk, både C och nu de rödgröna har ett liknande vackert klingande program, men mycket prat och lite verkstad.

Landsbygden har ingen beskyddare i riksdagen, därför måste nästa regering utse en Landsbygdsminister. Stadsrådet ska se till att landsbygdens folk har företräde i frågor som berör dem, precis som stockholmarna om förbifarten, ja till och med folkomröstningar i olika landsbygdsfrågor, bland annat rovdjurspolitiken. Ett nytt parti måste ta och få rollen som landsbygdens beskyddare, varför inte nya riksdagskandidaten Landsbygdsdemokraterna.

Kommunerna ska återta självstyret som regeringsformen medger för lokalt inflytande med beslut nerifrån och upp, som bland annat medger friare ekonomi och satsningar på inflyttningsskolor som bygdeskolorna är och ska profileras runt om i landet. Man ska stärka kommunernas ekonomier med att alla naturresurser beskattas vid källan, skogsbruket, vattenkraften, gruvdriften och varför inte kärnkraften, vars skatt då går till Östhammars kommun. Man ska införa enkelt aktiebolag för företag och med riskkapitalfond av lokal inlåning för unga och nya företag, sänkta avgifter för unga anställda, punktskatter sänks genom differentierade bränslekort genom Skatteverket, enkla regler för små slakterier med destruktion av närprodukter av kött och klimatsmart vilt i skogarna, forskning och bättre förädling av naturresurser, företag som sköter skogar och passiva reservat i gröna näringar typ ROT och RUT, bevara allmogejakt i viltrika skogar med max begränsning av rovdjur och med full skyddsrätt i djurskyddslagen.

Landsbygden måste synas i valdebatten och alla resurser som finns där gör att Sverige stannar om man låter landsbygden bli ett museum.