För sjätte året anordnar Teater Kurage Teaterkollo. Det går inte att ta miste på entusiasmen inne på Hagateatern denna sommardag. Elva högstadietjejer är i full gång med improvisationsövningen "Frys". Här ger de allt under några minuter och märker knappt när det är dags att avbryta. Och på scenen händer precis allt, just idag blir det både bankrån och mord.  Medan de på scenen hänger sig åt improvisationen ropar ledaren Sara Estling ut instruktioner.
– Det är bra, bejaka!
Sedan måste hon förklara för ett par av deltagarna vad "bejaka" betyder.
– Det är som när du säger "Nu rånar vi banken!" och den andra säger "Ja, det gör vi!", förklarar hon.
Det är ett viktigt moment i improvisationer att hänga på, utan det stannar det upp, berättar hon.
Och eleverna hänger på, bejakar och spelar ut med stor hängivelse. Att det här är jättekul råder det ingen tvekan om.  Dessutom verkar deltagarna på bara några dagar ha funnit varandra och umgås som om de har känt varandra hur länge som helst. Att spela teater ihop är ett bra sätt att lära känna varandra på, intygar de. Fanny Dahlin är med för tredje året.
– Det bli bara roligare varje år, säger hon. Det är kanske samma övningar men det är olika människor.

En helg i maj träffades de för första gången och introducerades för både kollot och varandra och under tre veckor i juni träffas de varje dag. Totalt är de tolv deltagare, en kille och elva tjejer, som går på Teaterkollo. De brukar vara indelade i två grupper, en skrivargrupp arbetar fram ett manus som sedan dramagruppen spelar upp. I år var det för få anmälningar så det blev ingen skrivargrupp, istället är det de tolv dramaeleverna som själva jobbar ihop en föreställning som spelas upp den sista dagen på kollot.
De flesta av deltagarna har hållit på med teater ett tag och en del har som framtidsplan att arbeta med det.
– Teater är det absolut roligaste som finns! säger Ulrika Lovén. Man kan testa vad som helst och vara någon annan, vem som helst.
Hon planerar att bli skådespelare så småningom och gärna jobba med musikal. Under terminerna går hon dessutom i Kortedala Kulturskolas musik- och dramaklass, så vad hennes största intresse är råder det ingen tvekan om.
På samma skola i Kortedala går även Jasmine Tidqvist.
– Alla säger att jag är en drama queen, säger hon och skrattar. Men jag bara älskar att spela teater! Sedan gillar jag att synas mycket också.

Elevernas entusiasm smittar av sig, berättar Samuel Ek, dramaturg och dramatiker som tillsammans med deltagarna ska försöka få ihop alla idéer till en föreställning.
– Det är väldigt inspirerande att jobba med det här. Ibland är det bara så klockrent. Sedan är det så himla kul att se dem utvecklas bara på den här korta tiden, inte bara inom teater utan också som människor. De lär känna varandra och kan diskutera på ett bra sätt hur man kan göra något bättre. Det är häftigt att se.
De senaste dagarna har de jobbat med improvisationer utifrån H C Andersens Den fula ankungen. Karla Berglund, Linéa Petersson och Ulrika Lovén spelar upp sin variant som utspelar sig i skolmiljö. Deras spel är intensivt och det är naturligt att känna med Ulrika Lovéns mobbingoffer.
Mobbing är även ett populärt tema under improvisationsövningarna, berättar Samuel.
– Det handlar mycket om mobbing, mode och mord, skrattar han.
Det är således mycket dramatik som utspelas på Hagateaterns scen dessa sommarveckor. Vilket som är det roligaste är svårt att få ett riktigt svar på.
– Allting är lika kul, tycker Sofia Rundgren. Det är roligt att lära sig mycket.

Den viktigaste anledningen till att eleverna är här är föga förvånande att de älskar att spela teater. Men en väldigt viktig faktor är även kamratskapet, något som märks även för en besökare. Det är mycket snack och skratt mellan deltagarna.
– Det är en jättebra grupp, tycker Ulrika Lovén och berättar att de lärde känna varandra redan under introduktionshelgen i maj.
Motorn bakom hela projektet är Teater Kurages Rebecca Alverfors och Sara Estling. Det är Sara som håller i dramagruppen och hon berättar att kollot är en väldigt speciell grej att få vara med om.
– Det är roligt att berätta om och lära ut sådant man själv liksom bara vet. Jag försöker även att visa istället för att resonera, att inte göra det så teoretiskt, utan mer "vad händer om vi gör såhär?".
Hon menar också att kollona brukar vara befriade från prestationsångest, och att det är viktigt att tänka bort allt sådant.
– Leken är närvarande hela tiden och det är viktigt att bli påmind om det. Man ska känna att man vågar testa saker och leka.