För många människor har världen blivit en allt bättre plats att leva på. Livslängden i världen ökar och analfabetismen minskar. Stora framsteg har gjorts inom vissa områden, medan klyftorna består inom andra. Trots att den ekonomiska tillväxten ökat i flera decennier går över en miljard människor och lägger sig hungriga varje kväll enligt FN:s livsmedelsorgan, FAO. Det är fler än för 40 år sedan. Av dem är 70 procent kvinnor. Vi ser också att världen riskerar att gå mot en klimatkatastrof. Torka och vattenbrist skapar stora problem för människor på vissa ställen i världen, översvämningar och oväder på andra. Det som är gemensamt är att fattiga länder och människor drabbas värst, och att kvinnors och flickors arbetsbörda ökar eftersom de i högre grad tvingas ta ansvar för att till exempel leta efter vatten och vårda sjuka.

Det krävs kraftfulla åtgärder från våra politiker för att vända utvecklingen och vi lanserar nu en gemensam plattform med fyra avgörande åtgärder för att skapa en rättvis och hållbar värld.

För det första bör en global skatt på valutahandel införas för att skapa en rättvisare fördelning av världens resurser. Skatteinkomsterna ska administreras av FN och användas till förmån för de människor som i dag tvingas leva i fattigdom. En skatt på bara 0,1 procent på världens valutatransaktioner skulle generera 100 miljarder dollar per år. För att utrota hungern krävs enligt FAO att 44 miljarder dollar per år investeras i jordbruk och infrastruktur på landsbygden. Det är småpengar i relation till de 365 miljarder dollar i jordbrukssubventioner som betalades ut i OECD-länderna år 2007.

För det andra bör en global skatt på utsläpp av växthusgaser införas. FN bör använda medlen för att hantera naturkatastrofer och stödja en klimatvänlig utveckling i fattiga länder. Det är också nödvändigt att västvärlden omgående undertecknar långtgående bindande avtal för att minska sina utsläpp. Enligt flyktingorganisationen International organization for migration, IOM, beräknas antalet ”klimatflyktingar” uppgå till 200 miljoner år 2050. Världens fattiga är minst ansvariga för klimatförändringarna, men drabbas hårdast av den globala uppvärmningen. Vi i Sverige och andra rika länder måste ta vårt ansvar utifrån våra historiska utsläpp, vår livsstil och vår ekonomiska förmåga.

För det tredje bör handelsavtal mellan EU och utvecklingsländer utformas så att de dels främjar en hållbar utveckling med respekt för lokalbefolkningens rättigheter, dels värnar det politiska handlingsutrymmet så att fattiga länder själva kan välja sina utvecklingsstrategier. För fattiga länder kan exportskatter vara viktiga verktyg för ökad möjlighet till förädling av råvaror och ekonomisk utveckling i landet eller regionen. Importtullar gör det möjligt att skydda framväxande industrier. Inkomster från tullar kan omfördelas till hälso- och sjukvård, utbildning och rent vatten, något som förbättrar villkoren för kvinnor och barn som utgör majoriteten av dem som tvingas leva i fattigdom. Detta är något som EU i dag ser som handelshinder och vill förhindra genom sina krav i handelsavtal med afrikanska och latinamerikanska länder.

För det fjärde bör Sveriges biståndspengar användas till fattigdomsbekämpning, det vill säga att fler människor får tillräckligt med mat, kan gå i skolan och får grundläggande sjukvård. Men en politisk omsvängning de senaste åren har spridit ut våra svenska biståndspengar över många fler områden. I dag använder Sverige biståndspengar till flyktingmottagning, till militära fredsbevarande insatser och till insatser som inte har en direkt koppling till fattigdomsbekämpning, exempelvis investeringsstöd till svenska företag. Flyktingmottagning och klimatinsatser är viktiga, men resurser för detta ska inte tas från biståndet.

Vi vet att globala rättvisefrågor och klimatkrisen engagerar många svenskar. Ingen av oss vill att glaciärerna ska smälta, isbjörnarna utrotas eller att Bangladesh försvinner under vattenytan. Ingen vill heller att människor ska tvingas växa upp i flyktingläger, dö i barnsäng eller svälta ihjäl när det egentligen finns resurser som räcker till alla. Vi vill att fler människor engagerar sig, du kan själv skriva under våra krav på www.globalrattvisa.nu och där hämta hem namninsamlingsblanketten. Men det största ansvaret för att vända utvecklingen ligger hos våra folkvalda. Vi vill därför uppmana våra riksdagspartier att utveckla en konkret politik för global rättvisa och hållbar utveckling.