Varje arbetad timme behövs för att värna välfärden är ett gemensamt budskap från Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Visst har de båda rätt i att människors arbete är det enda som kan skapa värden, men vore det så enkelt att dessa värden gick till de arbetandes försörjning och välfärdstjänsterna skulle vi närma oss en fyratimmars arbetsdag, helt i linje med vad Keynes en gång förutsåg.

Ta ett exempel från skogsbruket. Två man kan med en modern skördare varje timme avverka motsvarande tre till fyra dagsverken för en huggare med motorsåg. Den lön de får speglar dock långt ifrån produktionsökningen. Detsamma gäller i stort sett hela tillverkningsindustrin. Produktiviteten per arbetad timme har de senaste 20 åren mångdubblats men löneökningarna har varit måttliga och välfärden har beskurits bit för bit.

De senaste åtta åren har övertidsuttaget i stort sett fördubblats – en anmärkningsvärt stor andel dessutom obetalt. Var hamnar då profiten?

Större delen disponeras i vårt nuvarande ekonomiska system av ett fåtal extremt rika individer som i sin tur gödslar ett litet skikt med uppgift att förvalta deras tillgångar. Denna lilla grupp människor utgör den finansmarknad som Anders Borg kallar vargflocken.

Att produktionens utveckling medfört en sådan produktivitetsökning beror naturligtvis på långt driven mekanisering, i dag oftast datorstyrd. Eftersom det innebär att andelen kapital ökat kraftigt i förhållande till arbetskostnaden minskar själva profitkvoten. Som Mona och Fredrik så riktigt antyder är det ju bara mänskligt arbete som är värdeskapande.

Trots det kräver den lilla Joakim von Anka-gruppen ständigt högre avkastning.

Hittills har lösningen varit att flytta stora arbetsintensiva sektorer till länder med överflöd av billig arbetskraft. Jorden är dock begränsad, den sista stora arbetskraftsreserven fanns i Kina och är redan inne i systemet.

I dag ökar de kinesiska arbetarnas och böndernas löner i snabb takt. Den kinesiska statsledningen kan sin historia och vet hur många dynastier som välts över ända genom bondeuppror, dessutom har efterfrågan i övriga världen försvagats på grund av krisen. Förbättringar av levnadsvillkoren för den stora massan kineser är enda sättet att hålla efterfrågan uppe.

I detta läge spelar finanskapitalet ut sin joker. Först i USA och nu fullt ut i Europa. Under många år har de ostört kunnat plocka ut sina övervinster . Efterfrågan har istället hållits uppe med lån till konsumtion och boende. Med politiker som oavsett partifärg svalt den nyliberala agendan och avstått från i stort sett alla regleringar av finanssektorns roulett har de också fått stater att skuldsätta sig. I likhet med överklassen under Gustav den andre Adolfs och drottning Kristinas tid har man använt staten till att göda den parasitära överklassen.

Nu spelas kortet ut och skulderna drivs in med nedskärningar av löner, pensioner och välfärdstjänster. Vissa varianter kan också urskiljas, som här i Sverige där man helt enkelt plockar hela verksamheter; sjuk- och äldrevård, skola och med vaktbolagens hjälp knaprar man till och med på statens våldsmonopol och plockar därefter vinster till lämpliga skatteparadis.

Det gemensamma för de länder som nu sägs vara i kris är att en allt mindre del av samhällets resurser, de som de facto skapas av arbete, gått till vanliga människor medan allt mer gått till finansmarknadens rouletthjul. Där har de sedan lånats ut till i stort sett vad som helst – framförallt till verksamheter och människor utan rimlig möjlighet att betala tillbaka. Än sen! När det kraschar går ju staterna in och betalar med bankstödet för att inte mista den ”samhällsnödvändiga” finansklicken. Det är en klick som inte bara sitter kvar utan passar på att höja sina löner och utdelningar och snurrar igång rouletten på nytt, trygga i förvissningen att de aldrig kan förlora. Antingen vinner jag eller så betalar staten förlusten. Som en extra krydda får staterna låna pengarna för att betala förlusterna till skyhög ränta från just dem som orsakat förlusterna.

Ekonomi är, som redan Strindberg påpekade, en vetenskap skapad av överklassen för att tillägna sig frukterna av underklassens arbete. Vetenskap är en tveksam benämning. Till skillnad från naturvetenskapen baseras ekonomisk teori och dogmbildning sällan på vare sig observationer eller kontrollerbara experiment. En titt på de tankar och idéer som belönats med Nobels ekonomipris visar ett sammelsurium av tankar oftast baserade på lösa spekulationer om den mänskliga naturen från pristagaren.

En ny ekonomi kan byggas. En ekonomi där målet är en miljömässigt hållbar produktion vars värden jämlikt används till såväl de arbetandes behov som en god omvårdnad för barn, gamla och sjuka. Med mänskliga arbetsvillkor och arbetstider, fördelade på alla arbetsföra – utan arbetslöshet. Det finns ingen naturlag som beordrar maximal lönsamhet för finansklicken som ledstjärna.