Även Metaltown lockar publik i alla åldrar, från finniga tonåringar utsläppta på sin första festival till grå tinningar och blekta tatueringar. Det är också en del av charmen med både Metaltown och metal, de tilltalar alla åldrar. Om generationsvariationen bidrar till att det är lugnt ska jag låta vara osagt, men även fredagen präglades av en allmän positivitet. De poliser och ordningsvakter jag pratade med intygade att allt var väldigt lugnt, "förutom det vanliga" som en av dem uttryckte det. "Det vanliga" innebär några lite för överförfriskade personer som behövde tas om hand. Men inga bråk eller slagsmål verkar det ha varit och poliserna gick också runt och njöt av festivalstämningen.

På eftermiddagen intog falkenbergska/engelska Sonic Syndicate svarta scenen, de är ett bra liveband som får med sig publiken och verkade rejält taggade. Sångaren Richard Sjunnesson passade även på att retas lite med andra sångaren, brittiske Nathan J. Biggs, genom att påstå att England senare skulle förlora matchen mot Algeriet (som för övrigt blev mållös).

Close Up-tältet bjöd denna dag bland annat på Cynic. Deras musik skulle närmast kunna beskrivas som tung melodiös zombiemusik. I början verkade de nästan lite blyga för publiken men efter en stund kom de loss och bjöd på en ganska bra spelning. Inget gig som går till historien men helt okej. Även Nile på röda scenen var lite trögstartade i fråga om samspel med publiken. I början kändes de introverta och nästan lite nonchalanta, men så småningom bjöd de på den där självdistansen som är så skön. Dessutom tar gitarristen Dallas Toler-Wade headbangarkonsten till nya höjder.

Det som verkade vara dagens höjdpunkt, om man ska tro snacket på området var Rammstein. Och på deras eldfängda konsert var också publiktrycket som störst. De började med en tysk flagga över hela scenen innan de själva gjorde entré, som sig bör, med bomber och granater. Eder utsända valde att efter några låtar med Rammstein bege sig till Close Up-tältet för att se The 69 Eyes. Tyvärr lyckades arrangörerna få till en riktig praktkrock denna kväll eftersom deras spelning var exakt samtidigt som Rammstein, vilket gjorde att publiken i tältet var ganska liten. Synd, för de här coola finnarna förtjänade en större publik. Ett riktigt bra band med tunga och sköna låtar som dessutom vinner på att höras live.

På väg ut från området denna natt hörde jag spridda röster om Rammsteins spelning, saker som "här betalar man 1400 spänn bara för Rammstein och så är de så jävla tråkiga". Det verkar som om Close Up-tältet vann denna fredagskväll.

Konstigast: Vissa personers skoval. Pumps och flip-flops är inga bra festivalskor.

Softast: Överallt utom på konserterna

Längst: Dallas Toler-Wades hårsvall

Snällast: Tja... typ alla.

Dummast: Vinden. Det är trist när ljud blåser bort

Äckligast: Hellzapoppins freakshow är här i år igen

Störst förväntan: Rammstein

Skönast: Jyrki 69, sångaren i The 69 Eyes