Huvudmålet i kampanjen har varit butiken Andreassons Päls på Södra Hamngatan. Vi har demonstrerat utanför butiken fler gånger i veckan, i ösregn, i snöstorm och på påskafton. Vi har delat ut flygblad och informerat människor om djurens situation i pälsindustrin.

Trots att den kampanj vi driver är helt laglig har vi blivit uthängda i media som våldsamma extremister och maffia. Butiksägare har kontaktat våra arbetsgivare genom brev och mejl med målet att för oss avskedade. Vi har fått hotsamtal från folk som säger att vi gör bäst att lägga ner vår kampanj.

Anledningen att vi pekas ut som extremister är vårt moraliska stöd till organisationen Djurens befrielsefront, DBF och den skadegörelse de gjort sig skyldiga till under våren mot stadens pälsbutiker.

När man tvingar hundvalpar att andas in giftiga ämnen eller när man droppar syra i kaniners ögon kallar man det forskning. När man stänger in vilda djur som rävar och minkar i små burar och dödar dem för deras päls kallar man det mode. När man tvångsmatar gäss och ankor för att sedan sälja deras uppsvällda lever kallar man det delikatesser. När vi i Djurrättsalliansen ger vårt moraliska stöd till grupper som Djurens befrielsefront för att de slagit sönder fönsterrutor och slängt rödfärg på pälsbutiker kallar man det terrorism, våldsamt och maffiametoder.

Det lidande som dessa aktioner orsakar kan inte sättas i proportion till lidandet pälsindustrin skapar, som varje år dödar över 40 miljoner individer under vidriga omständigheter.

Pälsindustrin i Sverige har brutit mot djurskyddslagens fjärde paragraf sedan 1988, i skrivande stund alltså i 22 år. 4 § Djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.

Man kan ju fråga sig hur ett djur som minkar skall kunna bete sig naturligt på en yta lika liten som en uppslagen kvällstidning när minkar i frihet vandrar långa sträckor varje dag, spenderar upp till 60 procent att sin aktiva tid i vatten, något de inte ens har tillgång till på farmerna, trots att minkar har simfötter.

Redan år 1990 slog Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) fast att minkarna på pälsfarmerna led av beteendestörningar och att djurskyddslagen inte följdes och sedan dess har pälsindustrin kritiserats gång på gång av biologer, veterinärer, djurrättsorganisationer, djurskyddsorganisationer men även i den statliga undersökning som gjordes år 2003 där man precis som 1990 larmade om de beteendestörningar minkarna led av på farmerna.

Minkarna på pälsfarmerna utvecklar beteendestörningar som kannibalism, självstympning och stressbeteenden som aldrig iakttagits hos vilda minkar.

Man skulle kunna tro att med massvis av kritik från veterinärer, zoologer och statliga undersökningar att pälsnäringen borde anpassa sin verksamhet efter djurskyddslagen.

I dag har det gått 22 år sedan lagen gick igenom och fortfarande sitter det 1,2 minkar, tusentals chinchillor och tusentals kaniner på Sveriges pälsfarmer i små ståltrådsburar och väntar på att bli ihjälgasade eller på att få nacken knäckt för att stilla modeindustrins blodiga begär.

Nu är inte den svenska pälsindustrin det enda problemet utan sanningen är att en stor del av pälsarna som produceras i Sverige går till export medan vi i vår tur importerar pälsar från länder i Asien, däribland Kina, ett land som helt saknar djurskyddslagar. Päls från hundar och katter produceras framförallt i Asien, stulna sällskapsdjur och hundar och katter man hittar på gatan används. Trots att det är förbjudet att importerna hund- och kattpäls inom EU så når pälsarna ändå den europeiska marknaden och säljs sedan under andra artnamn som kanin och räv. Uppskattningsvis dödas varje år 2 miljoner katter och hundar för att bli pälsar, det är inte ovanligt att man flår dem levande för att man inte vill skada pälsarna.

Även pälsar från djur som fångats genom fällor som bensaxar och strypsnaror importeras från Nordamerika och Ryssland. Bensaxar förbjöds redan år 1967 i Sverige med motiveringen att de var för grymma mot djuren som fastnade i dem.

Det finns inga ursäkter för denna inhumana behandling av djur. Det finns ingen anledning att minkar, chinchillor och kaniner skall behöva trängas i små ståltrådsburar på svenska pälsfarmer, att hundar och katter skall flås levande i Kina eller att prärievargar och rävar skall behöva ligga och vrida sig i smärtor i dagar efter att ha fastnat i en bensax för att man vill tjäna pengar på deras päls.

Vi driver inte denna kampanj för att skrämma eller skada människor, vi driver kampen för att djuren på pälsfarmerna behöver en röst, djuren som dödas på farmerna är oskyldiga kännande individer som förtjänar ett liv utan burar och lidande. Våldet som man talar om kommer inte från vår sida utan från pälsindustrin som varje år mördar 40 miljoner individer under hemska förhållanden.

Vi i Djurrättsalliansen kräver ett förbud mot denna inhumana behandling av djur, vi kräver ett etiskt förbud mot pälsfarmning och ett handelsförbud mot pälsprodukter. Vi ger oss aldrig och vi vinner alltid. Pälsindustrin är inte välkommen i Göteborg, eller någon annanstans utan gör bäst i att krypa tillbaka till stenåldern där den hör hemma.

Djurrättsalliansens aktion utanför Andreassons Päls i Göteborg.

Fotograf: Fredrik Karlsson