På vagnen ut till Frihamnen hördes en konversation mellan ett gäng unga festivalbesökare. En tjej berättade att hennes pappa också var på väg till festivalen, varpå en kompis berättade att även hans mamma skulle dit. Detta sammanfattar på ett enkelt sätt publiken på denna punkfestival. Allt från tonåringar till något mognare kvinnor och män som förmodligen stod längst fram när Ebba Grön spelade i början av 1980-talet, har Ramones samlade på LP och av någon kompis fick ett tips om ett nytt band som hette Bad Religion.

Just Bad Religion firar 30 år i år och i firandet ingår ett besök på Västkusten för denna festival. De ser inte så rebelliska ut längre, men det handlar inte om hur man ser ut, det handlar om hur man spelar. Och Bad Religion har "Det". Det där som gör ett bra band. Och när de spelade 21st Century skakade hela Frihamnen. 

Överhuvudtaget verkade alla de band eder utsände hann kolla in ha en bra dag. En glad överraskning var norrländska Invasionen som spelade i Close Up-tältet, som för övrigt fortsätter sin tradition att bjuda på intressanta mindre etablerade band. Invasionen råkar vara ett träffande namn på denna kvartett. Snacka om att invadera ett tält. Det roliga var att publiken verkligen drogs dit och efter varje låt ökade applåderna i styrka, och det med rätta. Bandet är tajt, musiken och känslorna äkta och spelningen var klockren. En seger för detta band som själva verkade lite överraskade över mottagandet.

Många besökare hade kommit för The Specials som spelade på eftermiddagen. Visst, de är bra och allt det där men spelningen som sådan var lite lam. De kan bättre. Då var Flogging Molly desto bättre en stund senare och sedan var det bara tungviktare staplade efter varandra. Rise Against gjorde en riktigt tung och bra spelning, men det var Dropkick Murphys som först fick piren att gunga ordentligt. Deras spelning var helt enkelt suverän. Och allsången till Johnny I hardly knew ya... Mäktigt.

Slutligen var det då The Hives. Egentligen är jag inte så imponerad av deras låtar. Visst, det är kompetent, men ganska tråkigt och likriktat. Men det är alltid roligt att bli positivt överraskad. The Hives var löjligt bra. Är ett band så bra live, med en sångare som är en hel föreställning bara han, då gör det inget om låtmaterialet sviktar.

Festivalen som helhet var som väntat riktigt bra. Hela arrangemanget är ett föredöme och stämningen var hela tiden på topp, trots att det blev ordentligt kallt framåt kvällen. Att det var lugnt vittnar också de poliser och ordningsvakter jag talade med om. Någon besökare som hade svimmat, någon som var lite för full, men inget allvarligt att rapportera om.

Nu fortsätter musiken att sätta Frihamnen i gungning med Metaltown. Och naturligtvis finns FRIA:s festivalreporter på plats även där. 

Bäst #1: Sammansättningen av band

Bäst #2: Bra utbud av vegetarisk och vegansk mat

Mest utmärkande: Lämmeltåget från Flogging Molly till Bad Religion

Mest tragiskt: Ingen crêpeman i år

Dyrast: Mat och dryck

Vanligaste tröjmotivet: Clash i hård konkurrens med Bad Religion

Intressantast: Att 50-talsmodet har letat sig in i punken

Oroligast: Att piren sviktar när publiken hoppar. Jordbävning?