Synd om dem som i måndags missade Hans Caldaras fint engagerande tal, om situationen för romer i Sverige och i Berlusconis EU-projekt, som han höll på Vox Publicum i Uppsala. Hans Caldaras är sångare, författare, föreståndare (chef) för Romska kulturcentret i Stockholm och – sist men inte minst – en kunnig och utomordentligt bra talare. Detta var den sista våraktiviteten före sommaren 2010 organiserad av Uppsala Social Forum. Om jag vore Sveriges statsminister skulle jag omedelbart utnämna Hans Caldaras till utbildnings-, arbets- och integrationsminister, allt på en gång, därför att alla tre områdena hänger ihop.

På ett mycket pedagogiskt och freireanskt sätt, började Hans fråga deltagare om vilka vi var och varifrån vi kom. Han ställde då frågan om vi var ”produkter” från platsen och familjen där vi växte upp – för att illustrera skillnaden, mångfalden, mellan låt oss säga folk som kommer från Norrland eller Skåne i Sverige – och även om ”typiska” sätt att vara och prata på för till exempel folk från Stockholm och Uppsala. Utifrån det skapar alla grupper och kulturer den reduktionistiska och essentialistiska indelningen ”vi” – ”dem”, typ perception, kategorisering och stereotyper av ”den andre”, som lätt leder till stigmatisering av invandrare och inhemska etniska och nationella minoriteter, som till exempel romerna i Sverige – och även värre i Italien, Ungern och andra europeiska länder.

Vidare diskuterade vi hur även inom samma familj syskon inte är lika varandra. Därmed kan man förstå mening med ”alla lika, alla olika”, inom familjen, landet och i hela världen. Kanske är vi inte tillräckligt kloka ännu för att ha Hans Caldaras som utbildningsminister, men redskapen finns. Det går att läsa hans bok: ”I betraktarens ögon” och lyssna till hans senaste CD ”Caldaras & Roma Hot Band YOY” (2009), eller hur?Azril Bacal