Öppet brev till våra politiska talesmän i energifrågor
Vem ska greppa tömmarna och styra Sverige till en klimateffektiv energipolitik? Vi har både industrin, energimyndigheterna och miljöenheterna i vagnen, skriver debattören Leif Hägg.
När energifrågor debatteras så uppför sig de flesta som en flock skrämda hästar, man bara rusar på utan att bry sig om råd till lugn och besinning. Energipolitiken ska skapa villkoren för en effektiv och hållbar energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö, industri och klimat.
När det gäller vindkraft så verkar kostnadsaspekten inte spela någon roll; är det för att ingen begriper vindkraftsbolagens kalkyler? Ingen frågar politikerna om kapacitetsfaktor eller utnyttjandegrad som är nyckeltal som används för att jämföra olika kraftverks verkliga produktion under ett helt år jämfört med säljarnas beräknade teoretiska produktion. Ett vindkraftsverk ger i goda lägen en tredjedel av sin märkeseffekt, produktionen ligger i genomsnitt på 20 till 25 procent per år.
Förstår inte politiker och miljökämpar att för en produktion av tio TWh vindkraft så behöver vi bygga fyrtio TWh. Den satsningen ger inget effekttillskott eller bidrar till ett bättre klimat, då man räknar med vattenkraft som effektreglering. Om ekonomin tillåter en satsning så bör man istället använda vindkraften i våra stora värmeverk, då först minskar klimatpåverkande utsläpp från förbränning. Behovet av dyr reglerkraft kan enkelt minimeras när förbränningen kan sköta effektbalansen. Vindkraften konkurrerar då inte heller med vattenkraften, och detta skulle underlätta i strävan efter att nå EU kommissionens så kallade 20-20-20 mål. Detta innebär tjugo procent av vardera minskade växthusgasutsläpp, främjande av förnybara energikällor och effektiviserad elanvändning.
Med stora oövertänkta investeringar i vindkraft finns det inga medel kvar till viktiga miljöinvesteringar som gynnar hälsa och klimat. Att satsa på symbolfrågor för att försöka framstå som handlingskraftig kan få stora konsekvenser för förtroendet när facit granskas. Vem ska greppa tömmarna och styra Sverige till en klimateffektiv energipolitik. Vi har både industrin, energimyndigheterna och miljöenheterna i vagnen, men vem lyssnar till deras kloka råd?
