Thomas Toivonen, ditt inlägg Nej till uranbrytning - nej till långsam död visar på dåliga kunskaper om radioaktivitet och joniserande strålning, trots att det finns mycket skrifter hos SSI och andra myndigheter som skulle kunna ge viktig upplysning. Om du till att börja med kontrollerar med myndigheter och granskar etablerade forskares syn på dina påståenden, så finner du inget stöd för dina uppgifter.

Uran är vanligt förekommande och finns nästan överallt på jorden, oftast i kombination med andra tungmetaller och gifter. I Västerbotten finns det även regionalt arsenik i grundvattnet, vilket kan ge en del av de effekter som du framför. De flesta berg- och jordarter innehåller uran, torium och kalium, men oftast i låga koncentrationer.

I Sverige finns de rikaste fyndigheterna i uranhaltigt skiffer i Billingen, cirka 300 gram per ton malm, det vill säga 0,03 procent. De högsta halterna finns i några få fyndigheter i Kanada med 20 procent. För närvarande betraktas halter på minst 0,1 procent som ekonomiskt intressanta att utvinna. Uranet och radonets sönderfallsprodukter i marken ger oss en stråldos på cirka en millisivert, mSv, per år i Billingen, upp till 8 mSv per år. I befolkade områden i Iran och Brasilien är bakgrundsstrålningen 60 till 200 mSv per år utan att några alarmrapporter om cancer och sjukdomar syns.

Beträffande Bihar i Indien så bör du läsa Lagerbladet, visserligen från SKB, men där skriver Olle Selinus från SGU om hur olika ämnen som finns naturligt i berg, jord och vatten kan orsaka sjukdomar hos människor och djur (www.sgu.se, vidare till Medicinsk geologi). I Indien och Bangladesh förekommer arsenik i stora mängder i marken, liksom i Australien där också kvicksilver finns med i bilden.

Ett annat problem är våra utsläpp av växthusgaser som ger försurning av mark och vatten där nu olika gifter och metaller frigörs och kan skapa nya miljöproblem.
Gruvarbetarna i Australien fick i genomsnitt 4,8 mSv per år från arbetet, i Sverige ska vi till 2010 försöka sänka radonhalten till 4 mSv i våra daghem. Vi har en kvarts miljon bostäder som har mycket höga radonvärden, dessa ger högre dos än vad gruvarbetarna får som maxvärde.

Vad gäller risken för kärnvapenspridning så är den liten. För att plutonium ska kunna användas i en atombomb fordras att det är näst intill rent PU-239. I en kommersiell reaktor med hög effekt bildas olika föroreningar, bland annat PU-240, som är mycket svårt att separera bort. Vapenplutonium tillverkas därför i särskilda reaktorer med låg effekt i vilka bränslebyte sker flera gånger per år. Numera används istället den klyvbara U-235 som energikälla i bomber. Då slipper man gå omvägen via reaktor och extra upparbetning.

Vad menar Thomas Toivonen med radiologisk olycka? De flesta av de strålningsfarligaste nukliderna, vilka utgör 4,2 procent av klyvningsprodukterna, avklingar under de första 300 åren. Slutförvar för använt kärnbränsle är nu så utrett att SKB är redo att låta miljöpröva underlaget samt lämna in en ansökan om tillstånd för byggnation till regeringen 2010.

Nej Thomas, det är inte uran som är den största miljöfaran, utan vår användning av fossil- och biobränslen där vedeldning visar sig vara minst lika dödligt som radon.