USA:s evigt ”nye” president lovade (för?) mycket och framför allt förändring. Men den enda förändringen i kriget mot terrorn är skiftat fokus, från Irak till Afghanistan. Men i Afghanistan fortsätter tortyren och plågandet av civila som förr. Statsterror är alltjämt herren på täppan.

Övergreppen i Irak och Abu-Ghraib skulle inte upprepas, lovade Barack Obama. George W Bushs utrikespolitik var unik, den var nykonservativ och inte värdig en modern demokratis. Så lät det inför presidentvalet i USA förra året, från dem som förespråkade förändring och Barack Obama.

En naivitet löper genom nyhetsflödet om BBC:s avslöjande uppgifter om färska tortyrceller utanför Kabul, i bruk långt efter Obamas tillträde. Förvåningen står i centrum, reportrar turas om att påpeka att Barack Obama ju inte skulle tillåta tortyr och förhörsmetoder som strider mot de mänskliga rättigheterna. Vi var många som innan valet ropade efter en dos klarsynthet, att inte springa med förbundna ögon efter naiva optimister i valupptakten. Och svaret på frågan vem som egentligen har makten i USA – en president eller systemet – förblir obesvarad.

Men ansvaret för USA-regisserad tortyr av misstänkta i Afghanistan kan hur som helst inte strykas från Obamas hittills ganska futtiga meritlista. Att ingjuta lite mänskliga rättigheter i USA:s sjukvård räcker inte, det krävs ärlighet också, och det har Obama än så länge hållit sig på behörigt avstånd ifrån.

Den politik som i dag är praxis och inställd på eliminerande av fiender och ”terrorister” sanktionerades öppet av George W Bush och Dick Cheney 2001 – men hade då redan varit en del av den dolda utrikespolitiken sedan CIA bilades efter andra världskriget. Samma mekanism måste in i analysen kring Obama och hans ord om förändring.

Den politik som leds av nordamerikansk militär har sedan länge fått gehör hos Nato och andra västmakter, samma ideologi och människosyn märks av i parlament långt bortom USA:s gränser.

I finanskrisens spår har ändå just Bushs inledda politik visat sig effektiv för att säkra västmakters kontroll över naturresurser, svåråtkomliga marknader och tystade kritiker. Den som inte är med oss är emot oss. I praktiken, i förhörsmännens fingrar, i Guantánamos korridorer, i Afghanistans mörka tortyrceller. Mediedebatter och klimatet på kultursidor har dessutom anammat samma enkelspåriga tänk tack vare ”terrorkrigen” som bekämpar den ondska vi aldrig sett men luras att tro växer fram tätt intill oss.

Obamas hittills största blunder var att kalla Afghanistans senaste val för historisk och en demokratins återkomst (när det klarlagts hur korrupt det egentligen var), bara månaderna innan han själv togs med byxorna nere, ansvarig för en utrikespolitik som fortfarande är lika med tortyr och brott mot mänskliga rättigheterna.