Steget kan tyckas långt - från den ena sidan till den andra. Till vardags är Alexandra Ramnewall journalist på Expressens webbtidning, men på sistone har intervjusituationen ofta varit den omvända. Som nu, när hon träffar FRIA: s reporter över en kopp kaffe på Hängmattan.
– Det är ganska skönt att vara på den andra sidan, säger hon, att bara sitta och prata. Jag är ju trygg i den miljön så det känns inte konstigt att prata med någon som har som yrke att fråga.
Vår träff utvecklas snabbt till ett samtal mellan kolleger. Överhuvudtaget tycker hon att hon har nytta av att ha arbetat i branschen i några år, när hon nu själv blir omskriven.
– Jag vet ju hur det funkar, hur man tänker i det jobbet. Men jag är glad för att jag just nu bara är redaktör och inte intervjuar själv. Det hade nog kunnat kännas konstigt när man träffar andra i musikbranschen.

Det är lätt att tro att texter är enkla att skriva för någon som har skrivande som yrke, men det är tvärtom, säger Alexandra. Skillnaden mellan en låttext och en journalistisk text är milsvid.
– Fast jag brukar tänka att refrängen är som en ingress, det är i den man ska vinna läsaren. Eller lyssnaren. Men i en artikel vet du från början vad du vill berätta, i en låt kan det vara vad som helst, där utgår jag ifrån en känsla.
Musiken har alltid funnits där för Alexandra. I tonåren hade hon en kort popkarriär i duon Elin&Alex - en karriär som rann ut i sanden efter en hitsingel. Nu när hon har passerat 30 är tiden mogen för ett återinträde i musikbranschen.
– Det är nog en fördel att vara lite äldre, är man ung är det lätt att hänga upp hela sitt liv på sin musikkarriär och att man måste slå igenom. Nu har jag redan ett liv och ett jobb jag trivs med.
Musikkarriärens tempo är ganska lugnt, det är viktigt för Alexandra att prioritera sitt vanliga jobb och satsar därför inte på någon vår- eller sommarturné. Istället har hon tackat ja till ströspelningar - speciellt runt albumets release - och förhoppningsvis spelar hon snart även i Göteborg.

Till slut den självklara frågan. Mitt Piano. Varifrån kommer det?
– Det började med att jag lade ut ett par låtar på MySpace, men jag ville inte använda mitt riktiga namn, det är ju ganska ovanligt och jag ville inte att folk som googlar på mig skulle hamna där bland mina demos. Och jag spelar ju piano och har ett piano så det kändes naturligt. Nu står jag för min musik men jag vill inte skrota namnet ändå. Det är ett sätt att skilja på mig själv och musiken.