Hebron, Nablus, Betlehem, Ramallah och Jerusalem. Platser vi hör om och läser om. Nästan alltid i samband med våldsamma händelser. Ockupation, bosättningar och stenkastande unga palestinier. Vi läser om Muren. Om Muren som Israel bygger för att stänga in och samtidigt låsa ute palestinier. Med säkerhet som skäl förnedras de ockuperade palestinierna av israelisk säkerhetstjänst varje dag. Tålmodigt och envetet trakasseras, kränks och fördrivs palestinier från sina hus, får olivträden nedhuggna och får se bosättare i strid med folkrätten ta deras hus i besittning.

Under sex dagar i slutet av mars besökte vi Palestina. Vi mötte många av människorna bakom rubrikerna. Sharian Hannoun, 21 år, och hennes familj är några av dem.

Klockan är fem på morgonen när israelisk militär slår in dörren i familjen Hannouns hus i stadsdelen Sheikh Jarah i den palestinska delen av Jerusalem. Sharian Hannoun och hennes familj ser hur militären arrogant öppnar kylskåp och äter av deras mat. Familjen körs ut på gatan i sina nattdräkter.

På eftermiddagen flyttar en israelisk bosättarfamilj in. Familjen Hannoun får se sitt möblemang utkastat och det enda de får med som minne av sitt hem sedan generationer är räkningarna för avhysningen och för el och gas. Familjen Hannoun får alltså betala för vräkningen.

Vräkningen av familjen Hannoun ägde rum i slutet av augusti förra året och de får klara sig så gott det går med hjälp av släkt och vänner. Några är fortfarande hemlösa och Sharian som läser till psykolog och var näst bäst i sin studentgrupp har halkat ner till sjunde bästa.

När vi besöker gatan och området Sheikh Jarah träffar vi flera familjer, förutom Hannouns, som drabbats av exakt samma öde. Av de tre släkterna, Hannoun, Gawl och Koosed har sjuttiotre personer fått gå från sina hem för att sedan se den israeliska flaggan sättas upp på deras hus. Mitt emot Hannouns hus, där bosättare alltså bor idag, bor en åldrig släkting, en 82-årig kvinna. Halva hennes hus har ockuperats av en bosättare. Hon ”får lov” att bo kvar men bara i en mindre del av sitt eget hus. Hur kan detta få ske? Inför ögonen på oss alla.

Sharian Hannoun berättar upprört att hittills har 28 familjer vräkts från sina hem för att staten Israel ska kunna förverkliga Silwan – den Davids stad som israelerna planerar att bygga inom palestinskt område i östra Jerusalem. Och det är så här det ska gå till. Etnisk rensning av palestinska områden.

Vi ser den israeliske bosättaren och hans son innanför staketet till familjen Hannouns hus. Någon frågar hur han kan förmå sig att bo där på bekostnad av den palestinska familjen. Mannen svarar trotsigt att det är Guds vilja. Sharians lillebror klättrar på staketet till sitt gamla hem och förstår inte varför han inte får komma hem. Han förstår inte varför den andre pojken, jämngammal med honom själv, bor där i deras hus och han förstår inte varför de inte längre har något hem. Vi förstår inte heller.

I Gamla Stan i Hebron ser vi ytterligare konkreta bevis för hur arrogant israeler behandlar palestinier. På huvudgatan som löper genom basarerna hänger ett nät som tak. Fångat av nätet ser vi gamla stolar, tegelstenar, betongklumpar, plastmuggar, flaskor, avfall och allsköns bråte. Inte sällan slänger israelisk militär som patrullerar gatan ovanför ner plastmuggar med urin. Plastmuggen hamnar förstås i nätet men urin stänker ner den som råkar passera.

Ett av hundra sätt att trakassera som helst ska leda till att de palestinska köpmännen ger upp och stänger basarerna. 500 små affärer har stängts på order av israelisk militär.

Att vara i Palestina är att resa i ockuperat land. Vi ser hur Israel styckar upp Palestina i små delar och isolerar palestinierna från varandra. Vi ser murarna och passerar de avstängda vägarna som gör att resan tar två timmar istället för en kvart. Vi ser de militära vägspärrarna och militären på taken i Hebron. På kullarnas toppar ser vi de allt fler israeliska illegala bosättningarna på palestinsk mark.

Vi samtalar med palestinska kvinnor och män och med följeslagare från organisationen Christian Peacemakers. Det är viktigt att ni och andra kommer hit och ser hur vi har det, säger de. Läget förvärras ständigt och därför måste omvärlden öka trycket på Israel för att få dem att ändra politik.

Vi måste protestera mot denna etniska rensning. Konsum Väst vill bojkotta israeliska varor. Du och jag kan också bojkotta israeliska varor och vi uppmanar den svenska regeringen att åtminstone verka för att EU:s förmånliga handelsavtal med Israel sägs upp.