Teater

Aktör & Vänners aktuella föreställning Insulinom är omtumlande. Eller föreställning… Det är egentligen inte en teaterföreställning, det är en upplevelse.

Aktör & Vänners Johan Forsman och Johan Rödström fortsätter att utforska teaterkonsten. Efter ZOO gör de om lokalerna på Masthuggsterrassen till Centralkliniken, en oidentifierbar sjukhusavdelning som verkar ha koll på alla möjliga sjukdomar. I beskrivningen står det att publiken är med och skapar ett föränderligt konstverk och att de vill undersöka ”hur medicinska diagnoser påverkar oss och hur vi kroppsligt och mentalt föreställer oss sjukdom och hälsa”.

Det är det i och för sig lite si och så med, men det betyder inte att Aktör & Vänner misslyckas.

Vid entrén får du ett sjukhusband på armen, du får ikläda dig patientrock och blå tossor på fötterna. Sedan får du ett par hörselskydd där Julia Velkovas röst kommer med instruktioner, och efter att ha hört dem går du vidare in i vänt-rummet.

Sedan bör jag nog inte avslöja mer, men det är fråga om ett sjukhusbesök, komplett med journalföring av en annorlunda sort. Det kan verka obehagligt, att de utsätter publiken för jobbiga saker, och det var också min första tanke. En jämförelse med Gasten på Liseberg ligger nära till hands.

Men efter ett tag går det upp för mig hur intressant och spännande det är, du vet aldrig vad som ska hända härnäst. Den känslan är det säkerligen många patienter på vanliga sjukhus som har, fast då av det mer negativa slaget. Jag antar att det också är ett syfte med Insulinom, att belysa den utsattheten. Det visar Aktör & Vänner genom att besökaren hela tiden har hörselskydd på sig, i dem spelas det även upp diverse ljud, bland annat från en ytterst irriterande ventilationstrumma.

Men samtidigt är det hela tiden ett mjukt och vänligt bemötande på Centralkliniken. Deras slogan, som står överst på alla papper och skyltar, lyder ”Vi tar hand om dig”. Och det gör de, genom beröring, blickar och vänliga uppmuntrande leenden. Och besöket avslutas i klinikens spa, där man bland annat kan sitta i en kokong innan man går ut i verkligheten igen.

Men vad är detta egentligen? Till vem riktar sig Insulinom? Om syftet är att illustrera osäkerheten hos många patienter är förmodligen målgruppen de som arbetar inom vården, om de hittar hit. Annars är projektet ganska luddigt. Det syfte de beskriver uppfylls inte, upplevelsen är för positiv för det.

Det liknar ingenting och Aktör & Vänners sätt att tänja på gränserna för vad teater är fortsätter att vara spännande och intressant. Insulinom pendlar mellan märkligt, kul och jobbigt, men är kroniskt intressant.