Vi i Tjejjouren i Malmö möter tjejer och kvinnor som bekräftar att det som hände 14-åriga Linnea inte är något ovanligt. Det pågår överallt, hela tiden. Våldtäktsoffer blir förbisedda och misstrodda av såväl myndigheter som sin omgivning.

Reportaget visar på den okunskap som finns i samhället, kring vad en våldtäkt är. Det visar på en myt av att våldtäkt endast handlar om penetrerande samlag. Det visar på en myt av att förövaren är någon annan än den populära, trevliga och välartade gossen i huset mittemot. Det visar på en myt av att förövaren tvingar sig på sitt offer för att han inte kan få till det på annat sätt.

Många tänker att det aldrig skulle kunna vara deras barn, bror eller pappa. Men tänk efter: det är alltid någons barn. Det finns ingen mall för vem förövaren är, våldtäktsmän finns i alla samhällsklasser, alla åldrar och i alla etniska grupper.

Våldtäkt handlar inte om sex. Det handlar om makt. Vi lever i ett samhälle där män som grupp har mer makt än kvinnor som grupp. Våldtäkt är en konsekvens av denna könsmaktsordning.

För att kunna förändra samhällets syn på våldtäktsoffer måste vi börja med att se vad vi har mitt framför näsan. I dag anmäls enligt Brottsförebyggande rådet så lite som 10-20 procent av alla sexualbrott i Sverige. Om vi vill att antalet anmälningar ska stämma bättre överens med antalet brott måste vi se vem det är som bär skulden: det är inte den som blir våldtagen. Det är alltid förövaren som bär skulden och vi måste börja tala om mäns ansvar för de våldtäkter som begås.