Den ökande produktiviteten i ekonomin ledde länge till både inkomstökning och arbetstidsförkortning. Sedan 1970 har dock heltidsnormen legat fast vid 40 timmars arbetsvecka. Välfärdsökningen har sedan dess framförallt bestått av ökad konsumtion. 40-timmarsveckan förutsätter ett samhälle där kvinnor jobbar deltid för att ta hand om hem, barn och gamla. En daglig arbetstidsförkortning för alla omfördelar så att stressen minskar, samtidigt som det blir lättare att kombinera yrkesarbete med samhällsengagemang, föräldraskap och fritid. Sammantaget får vi då kraft att arbeta fler timmar under livet, inte färre. Arbetet kan också fördelas på fler människor, inte minst viktigt i tider av stor arbetslöshet bland ungdomar. Staten behöver investera resurser och ta initiativ till en dialog med arbetsmarknadens parter, med målet kortare arbetsdagar. Så hellre sex, än åtta, timmars arbetsdag.