Zakia Khan visar i sitt debattinlägg i Uppsala Fria Tidning nr 11, den 13/3, på ett stort problem i dagens debatt rörande patriarkat och heder. Det verkar som om många har fått för sig att västeuropeiska män och kvinnor är någon form av autonomt själv som existerar helt utanför några som helst kulturella värderamar. Kanske för att just tanken om det autonoma subjektet är grundad i en västeuropeisk intellektuell tradition och skriven av västeuropeiska män. Efter kvinnans frigörelse i väst får även västeuropeiska kvinnor ynnesten att till viss del vara rationella. ”Vi” är de som handlar rationellt – ”de” handlar inte rationellt. Att det skulle vara på detta sätt är bara liberalt bladder – och om dessa tankar inte bestrids får vi aldrig någon rätsida på hedersfrågan. Västeuropeiska kvinnor väljer att ha stringtrosa – icke-västeuropeiska kvinnor tvingas att ha hijab. Västeuropeiska män är sjuka sociopater när de slår sina fruar – icke-västeuropeiska män lever ut sin kultur.

Att världen inte är så enkel går att se ganska tydligt. Jag vill, precis som Khan, mena att det finns hedersrelaterat våld även inom en ”svensk” kultur. För att upptäcka detta räcker det med att vara uppväxt i en mindre svensk stad och bryta mot normerna – för vad är det som triggar hedersvåld? Jo, just normbrytande handlingar eller en normbrytande livsstil. Hedersvåldet slår inte ner som en blixt från klar himmel, utan är tydligt kopplad till en vilja att bevaka en viss typ av normer. Normer som ger utövaren av våldet makt. Johan Hilton har beskrivit detta i No tears for queers en bok om hatbrott mot homosexuella män som publicerades för några år sedan. Hatbrott som skedde efter att svenska mäns heder blivit kränkt efter att de blivit raggade på av andra män. Den som bryter mot normsystemet kan utsättas för våld även av svenskar i ett svenskt samhälle. Precis som det finns en möjlighet att kritisera det våld som utförs, exempelvis mot homosexuella, av svenska män, utifrån principer vi hittar inom västerländsk kultur, finns det möjlighet att kritisera hedersvåld bland muslimer utifrån Islam. Det handlar således inte om två system, ett ont och ett gott.

Enda sättet att för oss att kunna tala om hedersfrågan är om vi får klart för oss vad vi egentligen talar om, och därigenom kan attackera de typer av beteende som inte går att acceptera. Vi kommer finna dessa i alla kulturer, även om de må se olika ut och uttryckas på olika sätt. Vad vi inte kommer finna är att västeuropéer är fullständigt fria från något kulturellt tryck och därigenom helt rationella. Det gäller att hitta de förtryckande handlingar som vi inte accepterar och utifrån dessa identifiera vilka strukturer de utgår ifrån. Inte utgå från att folk som bär en viss klädedräkt, i detta fall en slöja, gör det eftersom de är rädda för att bli slagna. Inte utgå från att en ”svensk kultur” är helt befriad från hedersrelaterade inslag. En bild av ”svenskhet” som producerats vid seminarieborden och som inte går att finna i verkligheten.