Agneta Wirén, biträdande rektor vid Kvinnofolkhögskolan i Göteborg, menar att Göteborg är något av en föregångsstad och som exempel nämner hon att staden tidigt fick en genusinstitution, att kvinnohistoriska samlingarna blev en del av universitetets bibliotek redan 1971 och att en kvinnofolkhögskola grundades 1985 som ett resultat av kvinnorörelsernas kamp.

Många av dagens genusforskare har själva en bakgrund i 70-talets kvinnorörelser. Fram till 70-talet var kvinnofrågan ganska ljum i landet. Först 1972 återuppväcktes firandet av internationella kvinnodagen genom att kvinnoorganisationen Grupp 8 anordnade den första 8 mars-demonstrationen i Stockholm. Året därpå hölls den första 8 mars-demonstrationen i Göteborg.

– Det har hänt mycket sedan 70-talet säger Ingrid Holmquist, professor i genusvetenskap vid Göteborgs Universitet.

Hon berättar om hur hon på 70-talet vid ett tillfälle inbjöds som ”expert” för att prata om kvinnor och arbetsmarknad, utan att ännu inneha någon forskarbakgrund eller speciellt fördjupade kunskaper i ämnet.

– Det hade varit otänkbart i dag, men det fanns helt enkelt nästan inga genusforskare på den tiden. Det går inte att jämföra med situationen i dag, förklarar hon.

Som 27-åring var Ingrid Holmquistmed och startade upp Grupp 8 i Göteborg.

– Kvinnorörelsen Grupp 8 fanns redan i Stockholm och arbetade med frågor som daghemsplats för alla barn, mot pornografi, prostitution och för införandet av sextimmars arbetsdag med åttatimmars lön. Några tyckte att vi borde ha en egen motsvarighet här i Göteborg, så vi startade mellan 1971–1972 och gruppen växte snabbt. När vi hade möte på folkets hus våren 1972 kom det över hundra tjejer. Därefter delade vi in oss i grupper som organiserades efter stadsdelar, varpå vi byggde upp allmänna möten och utsåg representanter, berättar hon.

Ingrid Holmquist förklarar att en del av rörelsens utåtriktade arbete, såsom daghemsfrågan kan verka självklar i dag, men att den var ny och högaktuell under det tidiga 70-talet då sociala inrättningar som många nu tar för givna knappt existerade. Hon påpekar även att rätten till fri abort inte instiftades förrän 1975.

År 1978 invigdes Sveriges första kvinnohus i Göteborg. Huset kom att fungera som ett centrum och en kontaktcentral för kvinnor, dit såväl enskilda som organisationer kunde vända sig i olika frågor. Kvinnorörelserna renoverade huset, och fortsatte därefter att anordna byggkurser för kvinnor. Kurserna blev startskottet till Kvinnofolkhögskolans grundande några år senare.

Sedan dess har flera decennier passerat och frågan blir naturligtvis hur det ser ut på jämställdhetsområdet i dagens Göteborg?

Lillemor Dahlgren, jämställdhetsexpert på länsstyrelsen, tycker att Göteborg och Västra Götalandsregionen kommit förhållandevis långt på genusområdet om hon jämför med andra delar av Sverige.

– Några exempel är hur regionen aktivt jobbat med att få in ett jämställdhetsperspektivet i vård och hälsa, att det grundats ett permanent kunskapscenter för våld mot kvinnor, och att kommunen jobbar med trygga stadsmiljöer utifrån ett jämställdhetsperspektiv, säger hon.

Även om Lillemor Dahlgren gläder sig över utvecklingen är hon noga med att betona att det i jämställdhetsfrågan hela tiden handlar om att pressa fram positionerna och att aktivt arbeta med att behålla en positiv utveckling.

– Det finns de som frågar sig om 8 mars kommer att behövas om hundra år. Jag menar att dagen måste finnas för att uppmärksamma allt som har hänt och alla dem som kämpat för de rättigheter vi kvinnor har i dag. En viktig påminnelse om att ingenting har hänt av sig själv.

Framöver anser Dahlgren att det är viktigt att samspelet mellan olika maktstrukturer i samhället uppmärksammas och att det glapp som finns mellan jämställdhet i teorin och i verkligheten minskar.