Det var kärleken som förde danskfödde Simon Jensen till Sverige och Göteborg och här är han ordentligt rotad efter 13 år. Han talar göteborgska, med dansk brytning, och känner sig till och med bekvämare med svenska än med modersmålet.
– När jag precis hade flyttat till Sverige läste jag ordboken för att verkligen lära mig svenska. På så sätt fick jag ett väldigt bra ordförråd, men för att kunna skriva ordentligt på ett språk måste man bo i landet.

Simon Jensen kommer från en typisk kultursläkt och har spelat tvärflöjt sedan han var liten, både klassiskt, rock och jazz. Det blev nästan en revolt när han bestämde sig för att börja plugga fysik.
– Mina föräldrar tyckte det var konstigt och sa ”är det verkligen så smart att göra det”, skrattar han.
Men det ena behöver inte utesluta det andra, resonerar han. Simon gillar omväxling och arbetar med både dataprogrammering och det kreativa och konstnärliga. Mest hemma är han i musikvärlden. Halva tiden går åt att göra hemsidor och resten till musik och skrivande och uppdelningen passar honom utmärkt.

Under första hälften av 2009 blev han klar med en samling dikter. Utan stora förhoppningar skickades de iväg till ett antal bokförlag.
Mot förmodan blev det ändå napp då det lilla göteborska bokförlaget Trombone var positiva till en utgivning.
Det ligger nära till hands att tänka sig att dikterna i Skärmen skulle vara färgade av hans musikbakgrund och likna låttexter, men det är precis tvärtom. Dikterna är orytmiska och följer inga versregler.
– Jag vill inte ha rim och rytmiska rader utan gillar att det är oregelbundet och inte följer givna mallar. Vill jag ha rytm skriver jag låtar, säger Simon bestämt.
Hans fascination för ord märks på ett annat sätt än rent diktmässigt i boken. Där finns även små passager som ser ut som utdrag ur ordböcker, men som är hans eget hopsatta ord. Till synes enkelt, men väldigt roligt. Mottagandet av Skärmen har blivit övervägande positivt och kritikerna har framförallt lyft fram Jensens lekfullhet med språket som kombineras med en hård samhällskritik.

Trots diktardebuten och kärleken till ord och språk ser han sig inte som diktare utan musiker och medlem i bandet Tangle.
– Vi har faktiskt haft med en låt med i en finsk dokumentär, delvis finansierad av finska YLE, om kampen för att få en film såld i USA.
Och fler skrivprojekt kan det också bli från den här produktive herren, då av det mer ekivoka slaget.
– Det finns planer på förlaget att ge ut några pornografiska noveller. Det behövs bra pornografi, det är en bortglömd genre i litteraturen.