Gunnar Olofsson från Göteborgs Palestinagrupp skrev den 2 januari om Operation Jabotinsky. Tyvärr måste jag konstatera att artikeln är tendentiös i sitt ordval, selektiv i sin presentation av historien och innehåller både faktafel och logiska motsägelser.

Man måste komma ihåg att staten Israel blev upprättad med avsikten att vara ett hem som skulle beskydda det judiska folket. Förintelsen var den sista anhalten i en lång historia av antisemitism och judeförföljelse som till slut fick världen att inse att ett sådant hem var nödvändigt. Även i dag fortsätter Israel att tjäna som en säker hamn för judar i nöd världen över. Varje år räddas judar från ett högst osäkert öde i olika länder, inte minst i det forna Sovjetunionen där vi har vår verksamhet.

Operation Jabotinsky (OJ) är därför ett humanitärt arbete som bistår människor, i detta fall judar, i farliga situationer. Detta är helt i linje med avsikten till grundandet av staten Israel.

Detta är också orsaken till att Livets Ord har kopplat namnet ”Jabotinsky” till organisationen. Vladimir Jabotinsky utformade på 1930-talet något som han kallade ”humanitär sionism”.

Målet var att rädda så många judar som möjligt från nazisternas antisemitism, som han redan då förstod skulle få katastrofala följder för judarna i Europa.

Olofsson använder uttrycken ”etnisk rensning” och ”kolonisering”, fullt medveten om vilka associationer detta skapar, men fullständigt vilseledande då det gäller beskrivningen av den faktiska situationen. Om Israel är en kolonialmakt, vilket är då judarnas hemland som njuter gott av resurserna det suger ut från sina kolonier? Tvärtom har Israel investerat obegränsat med ekonomiska och mänskliga resurser inom det lilla territorium som gavs till dem, och låter dessa tillgångar förbli där.

När det gäller påståenden om etnisk rensning så är sanningen den att det bor 1,4 miljoner araber med israeliskt medborgarskap i det internationellt erkända Israel. Det enda område från det brittiska Palestinamandatet som är etniskt rensat är dagens Jordanien där det, enligt lag, inte får finnas några judar.

Olofsson hävdar att de judiska immigranter som OJ hjälper, ”hamnar i många fall i illegala bosättningar på Västbanken”. Här måste Olofsson vara bättre informerad än Livets Ord, eller så försöker han att vinna en billig poäng. Livets Ord kan inte styra var immigranterna bosätter sig. Vi har heller ingen detaljerad information om detta.

Men faktum är att mindre än fyra procent av Israels befolkning är bosättare. De flesta av dessa bor i större bosättningar, städer faktiskt, runt Jerusalem och ingår i de bosättningar som, enligt internationell konsensus, kommer att förbli i israeliska händer om ett fredsavtal utformas.

Det återstår då en procent av befolkningen som eventuellt skulle utgöra ett problem. Är det dessa 135 judar (en procent av Olofssons tal på 13 500 judar som OJ hjälpt till Israel) som Olofsson menar förhindrar en palestinsk stat?

Sanningen är att bosättarna inte förhindrar upprättelsen av en palestinsk stat. Israel har flyttat på bosättningar tidigare – i Sinai, i Gaza, i norra delen av Västbanken – och kan göra det igen. Men det förutsätter att det israeliska folket ser en vilja till fred hos sina arabiska grannar.