Mest stjärnglans på mötet fick USA:s närvaro. Hillary Clinton, Al Gore, Arnold Schwarzenegger och John Kerry var några av dem som gjorde världens superstar Barrack Obama sällskap i USA:s delegation. Men till vilken nytta? USA:s generösa bud var att minska sina utsläpp med 4 procent till år 2020 (räknat från Kyotoåret 1990). Det är förstås en löjligt liten siffra jämfört med de minst 40-50 procent som skulle behövas, men också jämfört med de utlovade EU-minskningarna på 20 procent. Det handlar om en värld där alla länders ledare tänker på sitt, i betydelsen sin egen snöda ekonomiska vinning. Det blir till slut en strid på ren dagisnivå. ”Varför ska vi låta bli att förstöra ekosystemet när inte dom där låter bli?” ropar världens ledare i den sandlåda som Köpenhamnsmötet till slut förvandlades till. Svenske statsministern Reinfeldt körde vidare på sin egen variant av denna dagislogik. EU kunde visst lova att minska utsläppen mer än vad man sagt tidigare, sade Reinfeldt, men bara om Kina och USA gör samma sak.

I stället för att konfrontera USA valde miljöminister Andreas Carlgren, Sverige och EU att lägga skulden för förhandlingsproblemen på de fattiga länderna. De ville se en vidareutveckling av Kyotoavtalet, precis som planen varit ända sedan att klimat-toppmötet förbereddes på Bali. De vill se till att u-länderna får utvecklingshjälp för att skapa bra levnadsstandard utan att behöva öka utsläppen. De vill slippa betala stora summor till rika länders patent för att exempelvis kunna tillverka solpaneler.

Alldeles bortsett från bråken om procentsatser går det lätt att konstatera att de konkreta lösningarna, till exempel stopp för satsningar på massbilismen, eller verkliga satsningar på solenergi, lyser med sin frånvaro i avtalsförhandlingarna. Men vad är meningen med att prata om hur många procent utsläppen ska minska till 2050 om det bara är luft bakom orden? Samtidigt på gatorna utanför mötet gjorde Köpenhamnspolisen allt för att stoppa miljödemonstrationer. Danskt gemyt fick ett nytt utseende när danska kravallpoliser höll staden i ett järngrepp och förnedrade demonstranter till omänskliga situationer. Polisen grep ständigt miljöaktivister i ”förebyggande syfte” och demonstrationer förbjöds på löpande band. Fler än tusen demonstranter har gripits vid den här tidningens pressläggning.

En av världens ledande miljöorganisationer Friends of the Earth blev till slut utslängda från Klimattoppmötet, med motiveringen att deras delegater hade deltagit i ”olagliga” demonstrationer för klimat och rättvisa. Medan polisinsatserna riktades mot miljöaktivister begicks de verkliga brotten inne på toppmötet, där ännu en historisk chans till ett verkligt miljöavtal slogs i spillo. Precis som på FN-mötet på Bali för två år sedan.