På Jamaica känner inte många till toppmötet. Men desto fler börjar märka hur samhället omkring dem forändras. Erosion, arbetslöshet och uteblivna satsningar inom den sociala sektorn har planterat en djup misstro till politiker.

Framför allt bland unga är inställningen dystert avfärdande; de engagerar sig varken politiskt eller socialt, och känner således heller inget ansvar inför det samhälle som ska växa fram när de själva blir beslutsfattande generation. Varför? “Då är de inte här”, resonerar de. Då är de i Brasilien, USA eller något annat västerländskt land, där drömmen, framtiden – enligt televisionen och det enkelspåriga kulturutbudet – finns.

Att följa västerländsk press rapportering från Köpenhamn och toppmötet härifrån är lite som att betrakta världen spegelvänt. Lydiga reportrar citerar ordagrant västerländska ministrar som upprörs över att tredje världen kräver tydliga initiativ även från den rika världen - främst USA och kommande stormakter som Indien och Kina.

FN-chefen Ban Ki-Mon uppmanar i slutändan fattiga att lägga sig, och återigen tycks västvärlden komma undan klimatansvaret och i intervjuer kunna utbrista att “det är upp till tredje världen att visa handlingsvilja”. Den inställningen är naturligtvis livsfarlig, men en följd av en skrämmande ytlig verklighetsanalys. Här borta förstår man att människor som politiskt utestängs från besluten och samtalet kring morgondagens värld rycker på axlarna åt “spektaklet i Köpenhamn”. Men det – och det är viktigt – handlar inte om ignorans eller okunskap; det är ett aktivt ställningstagande att vända politiken ansiktet. För vad har den egentligen givit exempelvis befolkningen på Jamaica förutom instabilitet och brutna löften?

Eller som en snickare med familj att försörja uttryckte saken: “Politik är snack, inte handling. De vita männen på andra sidan jordklotet har aldrig frågat oss vad vi vill ha för framtid. De räknar bara blint med att vi ska vilja följa i deras fotspår, som lydiga knähundar. Jag är medveten om att vi i fattiga världen tar första och största smällen när klimatet ändras. Se bara på industrierna som läggs ner och jordbrukare som svälter här, men det nämns inte på toppmotet. De snackar istället siffror och andra dumheter. Varför skulle jag bry mig? Jag har väl annat att tanka på: Att överleva.”