I huset intill Henriksberg, en halvtrappa ner, ligger Göteborgs Dramatiska Teater. Det luktar fortfarande svagt av målarfärg och teaterdammet har ännu inte lagt sig på plats. Hemkänslan har dock redan infunnit sig hos teatergruppen som under sin femåriga existens har tvingats hyra in sig på andra scener.
– Nu är det en helt annan känsla, vi har fått ett hem, säger skådespelaren Erik Åkerlind, bekvämt tillbakalutad i en av Hedda Gablers stolar.
Robin Pohlstrand Björkman, även han skådespelare, berättar att de har hållit på att rusta upp lokalen hela hösten. Nu sitter de äntligen här, mitt på scenen i den egna teatern, en mysig lokal som inbjuder till intima teatermöten. Och de välkomnar alla, stolta visar de upp handikapprampen som var självklar att ha även om det var lite bökigt att få plats med den.

Robin Pohlstrand Björkman och Erik Åkerlind ingår i teatergruppens kärna och även om gruppen är relativt ny är de inga duvungar i Göteborgs teatervärld. Sedan flera år har de varit engagerade i olika frigrupper. Göteborgs Dramatiska Teater bildades i och med en sommarteater de spelade i Slottsskogen. Då var det egentligen inte tänkt att de skulle bli en grupp i egentlig bemärkelse utan fungera mer som en plattform, men samarbetet utvecklades och gruppen var född. Repertoaren har genom åren varit skiftande, med allt från farser till existentiella dramer. Och premiärpjäsen i den nya teatern är Ibsens klassiker Hedda Gabler.
– Det har blivit så att vi har varvat nytt och gammalt, men det viktigaste är en bra text, det är det vi utgår ifrån, berättar Robin.
Det finns inte heller någon uträkning med att spela en över hundra år gammal pjäs i en ny lokal. De valde Hedda Gabler för att det är en bra pjäs med ett tidlöst tema.
– Pjäsen är starkt samhällskritisk, menar Erik. Det handlar om att sitta fast vid sin tid, om utveckling, att inte tillåtas vara den man är. Det är lika aktuellt nu. Dessutom känns det lite kaxigt att sätta upp en klassiker.

De utesluter egentligen ingenting och med egen lokal är möjligheterna oändliga. Tidigare har det funnits en otrygghet som har varit slitsam, men tack vare ett bra klimat bland stadens fria teatergrupper har de överlevt.
– Göteborg är en väldigt bra teaterstad. Grupper hjälper varandra och det är ingen konkurrens. Och det är bra att det finns många frigrupper, publik föder publik. Ser man en frigrupp upptäcker man flera, säger Erik.
Ett ständigt problem är ekonomin, men trots det ser de ljust på framtiden. Till våren fortsätter de att spela Hedda Gabler och börjar repetera nästa föreställning, The Glory of Living av Rebecca Gilman. De välkomnar även andra grupper att gästspela på deras scen. För vem vill inte spela på Göteborgs Dramatiska Teater? Ett namn på en teater som känns både stort och svulstigt och för tankarna till Dramaten i Stockholm eller Malmö Dramatiska Teater.
– Det finns något rebelliskt i det, säger Erik. Men det är absolut inte därför vi heter så, det är för att vi spelar dramatik.