Det stycket i kulturpropositionen som handlar om kulturtidskrifter har blivit mycket omdebatterat och kritiserat. Många av de tidskrifter som i dag uppbär statligt kulturstöd kan drabbas, helt enkelt för att de är för breda i sitt innehåll. För att i framtiden få stöd bör tidskrifterna syssla med ”kulturell debatt samt analys och presentation inom de skilda konstarterna.” Och utan stöd är det svårt att klara sig på den tuffa marknaden. Nationellt kan tidskrifter som Bang och Expo tvingas att lägga ner om förslaget går igenom.

Bland dem som förkastar förslaget finns Göran Dahlberg, chefredaktör för Göteborgsbaserade Glänta, som menar att mångfalden och bredden är en tillgång.

– Att dra en gräns mellan konst och samhälle är inte bara komplicerat i allmänhet, när det gäller kulturtidskrifter skulle det vara förödande. Svenska kulturtidskrifters styrka är just att dessa gränsdragningar i de allra flesta fall inte är relevanta.

Friheten tidskrifterna har i dag, att diskutera och att visa ämnen från olika vinklar, skulle bli rejält inskränkt, menar Göran Dahlberg som är stolt över att Glänta blandar genrer.

– Vi sätter en ära i att belysa ämnen från olika perspektiv. Den som ska sätta en stämpel på vår tidskrift kommer att få problem.

Just genreöverskridande tidskrifter kan komma att bli betydligt smalare och fattigare om propositionen blir verklighet. En anrik tidskrift som då hotas är Ord&Bild, en tidskrift som rör sig inom ett brett spektrum och innehåller allt från lyrik till samhällsdebatt. Ofta har de temanummer där ett ämne berörs ur olika synvinklar, något som kan bli en omöjlighet om de vill behålla stödet.

– Går förslaget igenom kan vi inte existera på det sättet vi gör nu. Försvinner stödet blir det färre nummer och färre vinklar. En helt annan tidskrift, säger Martin Engberg, tillförordnad chefredaktör, som även befarar att förslaget kommer att strypa dagens breda samhällsdebatt.

Bakom propositionen står kulturdepartementet, som har lagt fram den efter kulturutredningens förslag. I propositionen står det bland annat om kulturpolitikens uppgifter, som att främja kvalitet och konstnärlig förnyelse samt att pluralism och olika perspektiv är viktiga för kultursektorn. Något som kan verka motsägelsefullt i samband med det åtstramade kulturtidskriftsbegreppet.

Marcus Hartmann, politiskt sakkunnig på kulturdepartementet, ser ingen motsättning i det och är noga med att framhålla att det inte är de som avgör vad som är kultur.

-– Det är inte vi som bestämmer vem som ska få bidrag, det ansvaret ligger hos kulturrådet.

Att vissa tidskrifter kan tvingas ändra sin breda profil eller lägga ner helt ser han inte som ett problem.

– Är de inte kulturtidskrifter ska de inte ha kulturstöd.

Dessutom menar han att en definitionsförändring kan vara positiv:

– Det ger ett bättre utrymme för tidskrifter att utvecklas. Man måste ha resurser för att kunna satsa, till exempel på bättre papperskvalitet eller vad man kan vilja.