När SAC nyligen samlades till kongress stod posten som generalsekreterare vakant. När kongressen några dagar senare avslutades hade Moa Norell, hemmahörande i Stockholm, tilldelats det oavlönade uppdraget att agera som organisationens ansikte inåt och utåt. Kongressen hade att ta ställning till stora förändringar, såväl vad gällde organisationens interna struktur som de yttre utmaningar SAC nu ställs inför.
- Jag tycker det gick väldigt bra, säger Moa Norell. Kongressen har betonat lokal självaktivitet och facklig reorganisering. Fokus låg där, och de beslut som fattades pekar i den riktningen.

Vad betyder den fackliga reorganiseringen rent konkret?
- Man kan säga att istället för att ett ombud förhandlar åt en medlem betonas det att man tillsammans med den berörda medlemmen lägger upp en strategi och diskuterar vilka möjligheter man har att lyckas. Det kan handla om att genomföra blockader mot arbetsgivaren istället för att bara företräda medlemmen.

Den fackliga reorganiseringen är emellertid inte någon helt ny företeelse, utan snarare en fortsättning av en pågående process. Under senare år har lokala samorganisationer inom SAC i högre utsträckning än på länge begagnat sig av direkt aktion - i form av bland annat blockader. Uppmärksammade exempel är blockaderna av Fortum i Solna och Fosie stadsdelsförvaltning i Malmö. Inom organisationen är uppfattningen att strategin har varit effektiv, både vad gäller konkreta konflikter och medlemsrekrytering.
- Där SAC har vuxit och vunnit medlemmar är kring de konflikter vi vinner, säger Moa Norell.
När det gäller de yttre utmaningarna driver den organisation hon företräder en offensiv linje. I det nya politiska klimat som uppstod efter valet riktas energin mot förslaget om nya regler för a-kassan.
- Just nu handlar det om försämringen av arbetslöshetsförsäkringen, som vi kräver ska dras tillbaka. Dessutom kräver vi att ersättningen i a-kassan ska höjas till 90 procent och att karensdagen ska slopas.

För att sätta kraft bakom orden har SAC lagt ett varsel om politisk strejk. Strejken ska äga rum den 15 november, dagen innan riksdagen fattar beslut om a-kassan.
- Vi vill göra ett avtryck, säger Moa Norell. Innan riksdagsledamöterna får det här avgörandet i sin hand ska de veta att det finns ett motstånd.
I ett försök att organisera en bred allians mot försämringarna har bland andra LO-förbunden bjudits in att delta i den politiska strejken. Gensvaret har hittills varit ljummet. Varken LO, TCO eller Saco har hittills velat göra bruk av strejkvapnet.
När Aftonbladet genomförde en enkät på sin webbplats uppgav 75 procent av 90 000 svarande att de stödde en politisk strejk. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin kallade resultatet av enkäten 'anmärkningsvärt'. Moa Norell är inte lika förvånad.
- Det finns en massiv vilja hos LO-kollektivet att agera, säger hon.

Är LO-förbundens medlemmar radikalare än vad förbunden är?
- Ja, så tycker jag man uppfattar det när man diskuterar med sina arbetskamrater. Personer vill vara aktiva.
På grund av denna upplevda vilja har SAC formulerat sitt strejkvarsel så att det gäller alla fackföreningsanslutna över hela landet, med undantag för de som är direkt anställda av stat, kommun eller landsting. Sammanlagt kommer omkring 2 500 000 personer kunna gå ut i strejk utan risk för juridiska påföljder.
- Vi arrangerar en stor demonstration i Stockholm den 15 november och vi räknar med ett omfattande stöd eftersom det finns ett massivt tryck i den här frågan, säger Moa Norell.

Det är i detta avseende SAC:s interna förändringar berör den utåtriktade praktiken. Ett omorganiserat SAC, som kan ta tillvara viljan att agera, kommer enligt Moa Norell att vara bättre rustat att bemöta yttre utmaningar. Som de förslag ett alliansstyrt Sverige sannolikt kommer att presentera.
- Med tanke på de förändringsförslag som lagts fram tror jag att arbetsplatskollektiven kommer att radikaliseras. Folk berörs så konkret av försämringarna att de måste reagera.
Flera förbund har ju uttryckt oro för att de höjda egenavgifterna till a-kassan ska resultera i medlemsflykt. Är farhågorna befogade?
- Det är mycket möjligt. Det blir en ekonomisk fråga att vara med i facket. Men samtidigt är det viktigt att betona att försämringarna inte bara handlar om höjda egenavgifter. Mest väsentligt är att man skapar en låglönesektor som kommer tvinga människor att ta arbeten till lägre lön och sämre villkor.
En politik som syftar till försämrade arbetsvillkor och etablerande av låglönesektor kommer framför allt, menar Moa Norell, att slå mot redan utsatta grupper. Och mot kvinnor.
- Om man som jag jobbar inom hemtjänsten har man redan nu en usel a-kassa, och kommer att få det ännu sämre. De som kommer att drabbas hårdast av försämringarna är de som är deltidsanställda, visstidsanställda eller har vikariat. Och vilka är det som dominerar inom de grupperna? Framför allt är det kvinnor, säger hon.
SAC vill inte vara ett fackförbund av det slag som tar strid för utsatta grupper. Istället vill det vara ett forum där individer kan organisera sig för att själva, tillsammans med andra, utkämpa sina strider. Att det finns kampvilja, och en lust att bryta den samförstånds- modell som länge dominerat svensk arbetsmarknad, framgår dock både av medlemmarnas aktiviteter och generalsekreterarens inställning.
- Om man ska vara en effektiv fackförening måste man titta bortom juridiken. Gör man inte det är det svårt att ställa tillräckligt radikala krav.