Det växande imperiet
De senaste veckorna har det rasat en debatt om Googles nya projekt att digitalisera all världens böcker. På amerikanska universitetsbibliotek går Googles skannrar varma just nu, när världens bokskatter läses in och blir digitala.
Det är väl bra, kan man tycka. Informationen blir mer lättillgänglig, precis som tidningsartiklar blivit mer lättillgängliga med internet. Men får man verkligen kopiera böcker sådär hur som helst? USA gjorde ju allt för att Sverige skulle sänka Pirate Bay, med hänvisning till piratkopiering. Nu bedriver USA:s största internetföretag självt en gigantisk piriatkopiering av böcker utan författarnas tillstånd. Eller?
I vilket fall som helst har den svenska Förläggarföreningen protesterat vilt mot Googles planer. Kristina Ahlinder på Förläggarföreningen kallar Googles tilltag för ”Världens största upphovsrättsintrång”.
Förlagen känner sig pressade att gå med på Googles villkor och godkänna inskanningen av litteraturen. Norstedts har redan skrivit på Google-avtalet, men Bonnier vägrar fortfarade. Inte bryr sig Google om det. De kommer inte att sluta skanna in Bonniers böcker. De gör som de vill, och de har slutit avtal med den amerikanska förläggarföreningen AAF om viss kompensation till de förlag som lovar att inte bråka, det vill säga bedriva juridisk process mot Google.
Tusentals svenska böcker har skannats in av Google hittills. Globalt sett har hittills över sju miljoner böcker skannats in. Än så länge är de flesta bara tillgängliga i fulltext när man surfar till Google Books från USA, så i Sverige kan vi inte riktigt se resultatet ännu.
Men mitt i bråket tycks den viktigaste frågan glömmas bort. Medan Bonnier och Förläggarföreningen tycks ha invändningar mot hur mycket småpengar de ska få från Google så fortsätter Googles triumftåg i byggandet av ett enormt imperium utan insyn eller något som helst demokratiskt inflytande.
Google kontrollerar allt större del av den digitala verkligheten. Att man nu håller på att skaffa sig monopol som distributör av världens litteratur är ännu ett exempel på det. Googles affärsidé är att vara distributionskanalen för all världens digitala information. Men den som innehar den positionen har också en oerhörd makt. Vem bestämmer vilka sökresultat som ska hamna överst och vilka som ska filtreras bort när vi söker? Vem ska bestämma över tillgången till världens bokskatter?
På sikt innebär det också att Google tar över bibliotekens roll som lagringsplats och distributör av litteraturen och medier. Men vem kommer om tio år att bestämma över Google? Det har vi egentligen ingen aning om. Det enda vi kan känna oss ganska säkra på är tyvärr att det inte kommer att ske demokratiskt. Det vore naivt att tro att Google kommer att sköta förvaltningen av världens bokskatter på samma sätt som en snäll biblioteks-farbror. Googles intresse är dels att tjäna pengar och dels att ytterligare utöka sin maktposition.
Om Google ser att man tjänar pengar på att censurera och blockera webbsidor från kinesiska demokratirörelser gör man helt enkelt det. Därför har man kommit överens med kinesiska regeringen om vilka webbsajter som inte ska släppas igenom vid Googlesökningar från Kina. När kinesiska Google Books släpps kan vi förvänta oss samma typ av censur för av regimen misshagliga böcker.
Och varför skulle inte samma sak hända här? Vilka böcker vill Googles annonsörer ska synas? Vilka borde blockeras från läsning eller i varje fall döljas i sökresultaten? Kanske annonsörerna om några år anser att vissa tidningar, organisationer eller böcker är alltför olämpliga eller bara helt enkelt inte bra för affärerna?
Googles maktställning över nätet och världens information blir ett allt större demokratiskt problem. Än så länge ser vi det inte i praktiken, och det är lätt att kritiken avfärdas som en komspirationsteori. Men det finns ett substantiellt problem i vad som nu sker med makten över världens digitala information. Google-imperiets makt har vi sannolikt bara sett början av.
