Giftets big business
Den 19 augusti 2006 kommer ett skepp med gift lastat till Elfenbenskustens huvudstad Abidjans hamnkvarter. Det Panamaregistrerade fartyget Probo Koala fick inte tillstånd att lägga till i europeiska hamnar, med tanke på fartygets giftiga last, varefter fartyget fortsatte mot Afrikas kuster. Probo Koala dumpar 500 ton giftigt avfall som senare sprids vidare bland bebodda områden med påståendet att det är ”smutsiga vattenrester”. Den ansvariga aktören bakom den, enligt en nyligen publicerad FN-rapport, genomtänkta miljöskandalen var Trafigura, en multinationell råvaruaktör med tveksam miljöetisk historia.
Giftskandalen tvingade kort därpå den ivorianska regeringen att avgå efter vilda folkliga protester mot makthavarnas brist på humanism och FN-rapporten klargör att 17 personer dog som direkt följd av Trafiguras olagliga giftdumpning och 100 000 fick uppsöka läkarvård.
I det rättsliga efterspelet, som marknadskrafter gjort till en tre år lång utdragen plåga för de drabbade, får 30 000 ivorianer 10 000 kronor var efter en förlikning med Trafigura. Totalt 315 miljoner kronor. En spottstyver för Trafigura som årligen omsätter 73 miljarder dollar. Att göra miljöfel är, med andra ord, fortfarande big business.
Varför hade en liknande giftskandal inte ens varit möjlig längs brittiska, franska eller svenska kuster? Svaret på frågan om människovärdets olika nyanser träder iskallt fram i kölvattnet av storpolitikens värderingar. Vissa stränder, vissa befolkningars boplatser, kan man dumpa gift längs. Andras skulle aldrig komma på fråga.
